Sargassohavet av Jean Rhys

Denna recension innehåller spoilers för Charlotte Brontës Jane Eyre. Detta är en bok som nästan förutsätter att du är bekant med Jane Eyre först.

sargassohavet

Betyg: ☆☆☆☆☆
Författare: Jean Rhys
Originaltitel: Wide Sargasso Sea
Översättare: Ingegärd Martinell
Förlag: Modernista (2011)
Antal sidor: 150 sidor
Recensionsexemplar: Nej

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Handling

Antoinette Cosway har en inte helt lätt uppväxt i 1800-talets Västindien. Folket sprider rykten om hennes familj och de är hatade. Hon gifter sig med engelsman, som inte känner till ryktena och som behöver hennes pengar. Hon tror att hon kan älska honom. Illasinnade ryktesspridare tar dock kontakt med honom och får honom att vända sig emot henne. Sakta men säkert drivs Antoinette mot vansinne.

Kommentarer

För två somrar sedan läste jag en av de stora brittiska klassikerna: Jane Eyre av Charlotte Brontë. Eftersom denna recension inte ska behandla just den boken, ska jag inte gå in i större detalj än att jag inte blev överväldigad. Ärligt talat gillade jag den inte särskilt mycket. En del av detta hänger ihop med hur Bertha Mason, Rochesters första fru porträtteras. Hon existerar bara för att vara ett hinder mellan Jane och Rochester. Hennes enda drag är ”galenskap” med en nypa av att Rochester tror att det beror på det kreolska blodet i henne.

Ett par personer som hörde att jag inte gillade den klassikern, rekommenderade då Sargassohavet. Och jag är så glad att jag lyssnade! I denna får nämligen Bertha Mason en röst och det andas liv i henne.

Hon föds som Antoinette Cosway och namn är, som hon observerar, mäktiga ting. När hennes man lär känna henne är det under namnet Antoinette Mason, där Mason är hennes styvfars namn. Detta för att föra honom bakom ljuset vad det gäller rykten som går om hennes släkt. Äktenskapet arrangeras av styvbrodern och Antoinette har lite att säga till om. Men hon är kärlekstörstande nog att vilja ge äktenskapet en chans.

Hennes man tycker att hon är vacker, men samtidigt främmande. Detta som han uppfattar som främmande är också grunden i det ambivalenta i hans känslor till henne. Såsom han säger i Jane Eyre: han tror sig älska henne. Men samtidigt letar han efter ursäkter att ifrågasätta henne och skjuta henne undan. Det främmandeskap han känner inför henne gör honom alltför villig att tro att hon är galen. Det gör det lätt att gömma undan henne och hennes existens, att ta hennes namn ifrån henne.

Jean Rhys skriver på utsökt vacker prosa. Det målar fram bilder, men går aldrig till överdrift. Det är precis lagom för att skapa stämning och atmosfär, men samtidigt kräver det en del av läsaren för att inte missa viktiga detaljer. Just stämningen har hon lyckats förmedla väldigt väl; det finns något vagt oroande från början till slut över boken. Vad som ska ske hänger över läsaren. Av någon anledning för den tankarna till Älskaren av Marguerite Duras.

Sargassohavet är en vackert skriven, men oroande, berättelse som för min del kändes som om den hörde perfekt samman med Jane Eyre.

Andra som har bloggat om Sargassohavet

Boklysten; Bokpotaten; Feministbiblioteket

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

2 svar på Sargassohavet av Jean Rhys

  1. Pingback: Månadsrapport: Oktober 2013 » C.R.M. Nilsson

  2. Pingback: Tematrio: Havet - C.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.