Författare: David Guterson Originaltitel: Snow Falling On Cedars Översättare: Ia Lind Förlag: Norstedt (1996) Antal sidor: 343 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format (på engelska) Inbunden | Adlibris, Bokus Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
Det är år 1954. Nio år efter andra världskrigets slut står den japanskamerikanske Kabuo Miyamoto åtalad för att ha mördat en man. Utanför rättegångssalen faller snön tungt. I den sitter Ishmael Chambers, journalist, som en gång i tiden var förälskad i den åtalades fru. Medan snöstormen viner utanför domstolens fönster, tvingas de alla konfrontera vad det är som egentligen har hänt i det lilla samhället.
Jag fick upp ögonen för Snö faller på cederträden genom att Lotten skrev och tipsade om den. Något som jag är mycket glad över eftersom jag verkligen inte hade velat missa den. Snö faller på cederträden utspelar sig på ön San Piedro där alla känner alla. Det är många karaktärer som omnämns med självklarhet av att det är ett litet samhälle och att folk ska förstå vem det är de menar. Samtidigt är det många personer som ska komma till tals och dela med sig av sina minnen av den åtalade eller av den mördade. Ibland blir det lite väl mycket människor att hålla reda på.
Det är ett intressant grepp att skildra händelseförloppet i olika ögonblick i tiden. Snö faller på cederträden rör sig mellan tiden strax innan Carl hittades död, tillbaka till andra världskriget och sedan nutid under den pågående rättegången. Varje del till pusslet serveras portionsvis, vilket inte gör detta till en bok för den otålige läsaren. Tempot är långsamt, eftertänksamt, och tar den tid det tar för att måla upp helhetsbilden av vad det är som har hänt och varför det har gått så långt. Det griper tag i mig och efter ett tag är jag helt fast i boken.
Snö faller på cederträden får mig att tänka på Julie Otsuka. Inte för att de skriver på liknande vis, utan därför att de behandlar liknande perioder i historien. Även i Gutersons roman dyker postorderbrudarna från 20-talet upp: kvinnor som trodde att de kom till USA för att gifta sig med rika japaner, men som ofta hamnade hos fattiga bönder. Men denna del är en sidoparentes, eftersom lägren får större fokus. Rasismen som riktades mot japanskamerikaner under och efter andra världskriget är ett av bokens bärande teman.
Eftersom så mycket handlar om rasism och fördomar, men även svartsjuka, så blir det karaktärernas inre liv som driver handlingen framåt i Snö faller på cederträden. Kabuo och öns andra japanskamerikanska invånare lever med den ständiga medvetenheten om att deras grannar bara stod och tittade på när de fördes bort. De förväntar sig att behandlas illa. Med rätta också eftersom misstankarna efter bara några timmar riktas mot Kabuo, trots att bevisen är mycket knappa. Karaktärer tvingas även brottas med sin moral. Är det rätt av dem att bara stå och titta på?
Snö faller på cederträden är en stillsam och vackert skriven bok där händelseförloppet långsamt nystas upp och avslöjas för läsaren.
Det här kunde ha varit en bok för mig, men just det där med tidshopp och många röster får mig nästan alltid att bli irriterad 🙂
Trodde först jag kommit fel, det ser ju inte alls ut dom det brukar. Snyggt!
Tidshoppen är inte plötsliga, utan kommer ganska naturligt. Men det är ett stort persongalleri.
Tack 🙂 Det var inte helt frivilligt (mitt gamla tema gjorde att jag inte kunde administrera bloggen), men nu när jag har vant mig är jag ganska nöjd.
Låter som en bok för mig!
Jag tror att du skulle gilla den 🙂
Puh vad skönt att du gillade den 😀
Maken pratar fortfarande om den, vi läste den när den kom ut, och den gjorde väldigt starkt intryck. Om jag läste om böcker skulle nog det här vara en 😉
Jag tror att det finns en del detaljer att upptäcka vid en andra läsning 🙂
Låter inte alls dum 🙂
Den var riktigt bra 🙂
Pingback: Boktolva 2015 - C.R.M. Nilsson
Pingback: Månadsrapport: Juni 2015 - C.R.M. Nilsson