Författare: Sara Lövestam
Förlag: Lilla Piratförlaget (2015)
Antal sidor: 206 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Det är på skärgårdsbåten Lollo först får syn på henne, den fräkniga tjejen med jeansjacka och rufsigt hår. Hon ser ut som en del av havet, och hennes pappa har redan druckit tre öl. De liknar två tufsiga fåglar, en stor och en liten luffare. Anna kikar på den nya tjejen, med mörkblå kavaj och glänsande hår i hästsvans. Hon är en av de rika, de som åker till skärgården för att de redan äger så mycket på land. När de båda familjerna kliver av på Sländö går den rika tjejen med sin familj åt andra hållet. Men så en kväll står hon på Annas brygga. Hennes hand rör vid Annas när de tar sig ned i båten på nummer 16. Det doftar som eld.
Som eld är en bok jag vill sticka i händerna på mitt fjortonåriga jag. Jag vill se hennes reaktion, hur hon kryper ihop i fåtöljen därhemma med benen under sig och försjunker djupt i berättelsen om Lollo och Anna. Pirret som växer sig starkare i hennes kropp, som jag som vuxen kan känna ett eko av. Att få se dessa två tjejer förälska sig i varandra, trevande, trots att de egentligen inte har mycket gemensamt får mig att le. Det spritter som champagnebubblor inombords. Har jag nämnt att jag verkligen avundas ungdomar idag? Det finns så förbannat mycket bra ungdomslitteratur.
Och Som eld hör verkligen till dem. Det är en bok som med självklarhet beskriver hur två tjejer möts och blir förälskade, trots olika bakgrund. Förstås finns det en del att överbygga och hinder ställs upp i vägen, men sexualiteten är så ömsint och vackert skildrad. Karaktärsporträtten är så fina att det känns som om jag känner både Anna och Lollo i verkligheten. Som om de vore mina vänner.
Som eld är en förbannat fin kärlekshistoria som tar mig med förtjusning som vuxen, men som skulle ha varit livsomvälvande för mitt fjortonåriga jag.
Pingback: Månadsrapport: September 2018 - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson