Sovarna av Maggie Stiefvater

Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

Författare: Maggie Stiefvater
Originaltitel: Blue Lily, Lily Blue
Översättare: Carina Jansson
Serie: Kretsen, #3
Förlag: B. Wahlströms (2015)
Antal sidor: 310 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Sedan ett par månader tillbaka är Blues mamma försvunnen. Det enda hon lämnade efter sig var en kryptisk lapp om att Glendower skulle befinna sig under jorden och det gör hon med. Blue försöker förstå varför mamman försvann, samtidigt som jakten på Glendower går vidare. De utforskar den mystiska skogen Cabeswater för att finna var den mytomspunna kungen är begravd. I en grotta hittar de en grav med en walesisk kista. Kan det vara kungen eller är det en av de tre sovarna? Endast två får väckas, den tredje måste förbli sovande…

Sovarna har varit en av 2015 års böcker som jag verkligen har sett allra mest fram emot. Jag menar, ny bok av Maggie Stiefvater och en chans att få veta hur det ska gå för Blue och gänget? Yes, please! Tyvärr kanske jag har lite för höga förväntningar som inte riktigt infrias.

Den största anledningen är att jag upplever att Sovarna är lite rörig. Vad är det egentligen de gör genom boken? Deras sök efter kungen sker i bakgrunden och sovarna är en intressant detalj i det periferera. Istället känns det som om grunden läggs för den sista boken. För stunden hoppas jag att det kommer att bli en hejdundrande avslutning, därför att Blue och Ganseys relationsdrama är lagom intressant. Troligen beror det på att jag ännu inte har fått några varmare känslor för Gansey ännu, även om det börjar komma.

En relation som däremot fångar min uppmärksamhet är den begynnande relationen mellan Adam och Ronan. Kanske för att den har mest anknytning till det magiska som sker i Sovarna. Adams relation till Cabeswater är fascinerande, och Ronan har snabbt seglat upp till en favorit. Det är i Adams scener med pappan som jag känner att boken glimrar till med den briljans som jag har kommit att förvänta mig av denna författare.

Hennes språk är dock något värt att avundas. I Sovarna blixtrar till det kanske framförallt i en vacker scen där Blue frammanar blå liljor i Cabeswater, som jag delade med mig av under en smakebit på søndag. Hur hon även förmedlar karaktärernas känslor så att det känns i kroppen på mig är en förmåga jag skulle vilja stjäla om jag kunde.

Sovarna glimrar till ibland med Maggie Stiefvaters vanliga briljans, men på stora hela upplever jag att den är rörig.

Andra som har bloggat om Sovarna

Carolina läser…

Andra böcker i serien

Kretsen (recension)

Drömtjuvarna (recension)

Sovarna

The Raven King (recension)