Boken jag läser just nu: I museets dolda vrår

Hur många kapitel har du läst i boken?

Jag ska börja på kapitel 5.

Vad var den första meningen boken?

Jag finns till!

Vad var den sista meningen du läste i boken?

De visste naturligtvis inte att samtidigt som de satt i vardagsrummet på Lowther Street och grät över medaljongen, gav deras mor till ett ilsket tjut och slängde en vas tvärs över ett sovrum i Whitby, en vas som olyckligtvis råkade hamna rakt i tinningen på monsieur Jean-Paul Armand så att de måste ringa på en tjänsteflicka som hämtade varmvatten och kalla omslag att lägga på den jättelika bula som växte som en blomma på hans huvud.

Hur tycker du att boken verkar?

Hade du frågat mig för 30-40 sidor sedan skulle jag ha sagt att det inte var min kopp av te. Redan från första stund kommer jag på kant med huvudpersonen Ruby. På första sidan, tror jag; i alla fall väldigt tidigt i boken, börjar hon nämligen gnälla på sin mammas namn, därför att det är tydligen en personlig skymf mot Ruby att mamman heter Bunty och inte Jane eller Mary. Det fortsätter med hennes rena arrogans: alla ska fira att hon finns till. Jag är inte den som tycker att alla karaktärer måste vara sympatiska; om jag vore det skulle jag aldrig ha kunnat läsa böckerna om Tom Ripley och gillat det, men det måste ju finnas något som gör att jag blir engagerad i karaktärens öde.

Boken har dock ett stort persongalleri så det finns alltid någon att fängslas av. Det är särskilt i de så kallade fotnoterna som jag först fastnade i boken, berättelsen om pojkarna som drog ut i första världskriget och kvinnorna som väntade på dem därhemma men också gjorde en insats i kriget var det som tände intresset. De här bitarna i familjens förflutna är bäst, men även Rubys bitar har börjat ta sig. Kanske kommer mitt första, smått negativa intryck vändas till ett positivt när jag har läst ut boken?

Vilken händelse är din favorit hittills?

Vid ett tillfälle beskriver Jack ett minne av när han och Albert simmade i floden Ouse. Beskrivningarna ger mig rysningar därför att de känns så vackra, och hela minnet avslutas på ett sätt som gör att det gör ont.

Boken jag läser just nu: En röd hjältinnas död

Bildkälla: Goodreads.

Hur många kapitel har du läst i boken?

Jag ska precis börja på kapitel 23.

Vad var den första meningen boken?

Kroppen påträffades den 11 maj 1990 kl. 16.30 i Bailikanalen, en avsides liggande kanal omkring trettio kilometer väster om Shanghai.

Vad var den sista meningen du läste i boken?

Och precis som Ouyang hade utlovat var ormfesten den mest erotiska måltid kommissarie Chen någonsin hade ätit.

Hur tycker du att boken verkar?

När jag var yngre läste jag lite väl deckare och har nu svårt för genren i allmänhet, av den anledningen. En röd hjältinnas död utspelar sig i Kina, i ett Shanghai bara något år efter massakern på Himmelska fridens torg, i en tid där Kina håller på att öppna sig. Det är en spännande miljö, särskilt den politiska biten, men det är där det stannar. Mysteriet känns som om det är förutsägbart, Chen som karaktär känns igen (kommissarie, ungkarl, udda intresse, lite utstött av sina likar) och jag håller på att bli skogstokig av alla dessa diktcitat som pressas in utan rim och reson.

Vilken händelse är din favorit hittills?

Jag gillar när Chens assistent Yu och Yus fru Peiqin besöker den Storslagna utsiktens trädgården, som är inspirerad av en av Peiqins favoritromaner om jag förstod saken rätt. Överlag är Peiqin min favoritkaraktär och jag önskar att hon kunde få lite större utrymme.

Boken jag läser just nu: Rebecca

Eftersom jag läser ytterligare en bok så får det bli ett sådant här inlägg till. Jag håller på att förbereda en presentation och skriva klart mitt paper som ska in imorgon, så jag är tyvärr lite för splittrad för att vara alltför kreativ med inlägg. Hoppas att ni förstår.

Bildkälla: Goodreads.

Hur många kapitel har du läst i boken?

Jag ska precis till att börja på kapitel 7.

Vad var den första meningen boken?

Last night I dreamt I went to Manderley again.

Vad var den sista meningen du läste i boken?

‘[…] He just can’t go on living there alone…’

Hur tycker du att boken verkar?

Hittills upplever jag inte att det har hänt så mycket, men jag har blivit väldigt förtjust i Daphne du Mauriers språk. Ibland kan jag komma på att bli lite väl indragen i språket och glömma bort att uppmärksamma handlingen, men oftast kommer jag på mig själv. Jämfört med boken jag läser parallellt med den här så är det milsvida skillnader. Jag är glad över att ha en så pass bra bok att vända mig till när jag behöver en paus från Femtio nyanser av honom.

Vilken händelse är din favorit hittills?

Jag älskar inledningen av den här boken. Hur hon drömmer om Manderley, beskriver huset och dess förfall, och hur allting skuggar att något har hänt här. Något hemskt. Något som gör att dessa karaktärer aldrig kan återvända till platsen. Jag älskar hur det bygger upp en spänning inför resten av boken.

Boken jag läser just nu: Femtio nyanser av honom


Bildkälla: Goodreads.

Hur många kapitel har du läst i boken?

Jag är på första sidan i kapitel 8.

Vad var den första meningen boken?

Jag ser uppgivet på mig själv i spegeln.

Vad var den sista meningen du läste i boken?

Christian Grey tycker att jag är vacker.

(jag slutade mitt i ett stycke med en uppgiven suck)

Hur tycker du att boken verkar?

Jag trodde aldrig att jag skulle gilla Femtio nyanser av honom, men jag trodde att det skulle finnas något försonande drag och att jag skulle kunna bli lite underhållen. Icke, sa Nicke. Dels tycks det som om det överhuvudtaget inte har förekommit någon form av korrektur, dels så kan någon gott få knuffa de båda huvudpersonerna utför en klippa för min räkning. Bara boken tar slut.

Ett par ögonblick som hittills har fått mig att vilja dunka huvudet i väggen:

  1. Bara sättet de träffas på. Jag vet inte vad E. L. James har för bild av universitetsstudenter, men om du driver en seriös studenttidning som anordnar intervjuer med så här pass viktiga figurer så är det förmodligen en merit som du vill ha på CV:et. En så driven och ambitiös person som Kate ska vara skulle aldrig skicka sin kompis, som inte har något alls med studenttidningen att göra och som inte ens förmår anstränga sig för att förbereda sig, till en så här viktig intervju. Aldrig.
  2. Av någon anledning ställs det i intervjun en fråga om huruvida Christian Grey är homosexuell eller inte. Detta är tydligen en förolämpning av det grövsta slaget. Fuck you, säger jag bara.
  3. Bristande intern logik. Ett kapitel slutar med att Anastasia och Grey stiger in i hans ”lekrum” och hon beskriver det som spanska inkvisitionen. I nästa kapitel skriver hon att hennes första intryck av rummet var en doft av rengöringsmedel. Nej, ditt första intryck beskrev du i föregående kapitel.
  4. Grey säger att han tycker om att, i samtyckande relationer, orsaka kvinnor smärta. Anastasia frågar då om han är sadist och får som svar att han är dominant. Detta är inte två ömsesidigt uteslutande kategorier. Du kan vara sadist och dominant, du kan vara dominant utan att vara sadist, men om du tänder på att orsaka andra smärta så är sadist en bättre etikett än dominant. Och för att vidare blow E. L. James’ mind så går det att vara undergiven och sadist också. Sug på den.

Fruktansvärt dåligt korrekturläst. Fruktansvärt dåligt efterforskad. Alltså, det här började som fanfiction och om det är något som finns inom fanfiction-världen så är det författarresurser. Det vill säga att det alltid finns en guide av någon som faktiskt utövar BDSM som hjälp för den som själv inte är involverad i livsstilen. Så det är ren lathet att James inte har satt sig in i det hela.

Vilken händelse är din favorit hittills?

Om Anatasia hade spytt på Christian Grey så hade jag jublat. Dessvärre har det inte hänt.

Hittills har det inte förekommit en händelse jag skulle beteckna som en favorit.

Boken jag läser just nu: I en människa

Hur många kapitel har du läst i boken?

Jag ska börja på bokens nionde kapitel. Det finns fjorton kapitel i boken, så kapitelmässigt har jag kommit en bit på väg. Dessvärre är det lite mindre än halvvägs, om en ska räkna sidor.

Vad var den första meningen boken?

Jag ska börja med att berätta om miss Frost.

Vad var den sista meningen du läste i boken?

Från och med nu, tänkte jag – när jag som artonåring låg där i sängen och det kokade inom mig – är det jag som ”sköter förklaringarna”.

Hur tycker du att boken verkar?

Det har varit lite av en bergochdalbana. Inledningsvis blev jag väldigt förtjust och tyckte det var konstigt att jag inte hade läst något av John Irving. Men efter ett tag upplevde jag boken som lite pratig och det blev lite för mycket ”vi kommer att komma till det sen”. Nu är jag återigen rätt så förtjust i den, nu när jag har kommit till ”sen”, och tycker det är ett starkt porträtt av att växa upp, komma underfund med vem en är och att inse att de vuxna i ens liv har sidor som gör en besviken (åtminstone känns den sista punkten aktuell där jag befinner mig nu, kanske kommer den bli mindre relevant ju längre jag kommer in i boken).

Vilken händelse är din favorit hittills?

Jag tror nog att det måste vara när Billys styvfar tar med honom till biblioteket och träffar miss Frost för första gången. Dialogen i den scenen är väldigt träffsäker och det finns en antydan om vad som väntar i framtiden, vilket är mycket spännande. Det finns väldigt många dimensioner i den scenen.

5 frågor om boken jag läser just nu: The Color Purple

Hur många kapitel har du läst i boken?

Boken är inte indelad i kapitel, men jag har kommit mer än två tredjedelar genom den.

Vad var den första meningen boken?

You better not never tell nobody but God.

Vad var den sista meningen du läste i boken?

Every time I conjure up a rock, I throw it.

Amen

Hur tycker du att boken verkar?

Den är inte helt lättläst. Boken är skriven både på dialekt och med felstavningar för att spegla att huvudpersonen togs ur skola när hon var rätt ung. Det tog ett tag i att komma in i det, men nu har jag verkligen fått upp flytet i läsning. Den är också lite tung på grund av ämnena den behandlar: övergrepp, misshandel, sexism, rasism. Men karaktärerna är så levande skildrade och realistiska, och boken så himla bra att jag knappt kan sluta när jag väl har börjat läsa.

Vilken händelse är din favorit hittills?

Många av de konversationer som Celie har med Sofia eller Shug Avery upplever jag som minnesvärda. Igår delade jag med mig av ett stycke när Sofia konfronterar Celie efter att hon har sagt åt sin styvson att slå henne. Den scenen i sin helhet är väldigt stark.

Annars är jag ett fan av hur Celies och Shugs relation har utvecklat sig. En favorithändelse därifrån är när Shug hjälper Celie hitta breven från sin syster.

Boken jag läser just nu: Pion

Eftersom mitt exemplar av boken är från 1978 har jag haft lite svårt att hitta dess omslag, så jag använder mig av en engelsk utgåva istället.

Hur många kapitel har du läst i boken?

Jag ska börja på det sjunde kapitlet av tretton.

Vad var den första meningen boken?

Det var vår i staden Kai-feng, en sen vår i den nordkinesiska provinseb Ho-nan.

Vad var den sista meningen du läste i boken?

Men denna kväll talade jorden med smekande stämma, medan Himlen teg.

Hur tycker du att boken verkar?

Jag tycker om sättet som Pearl S. Buck skriver på, även om det känns som om det kanske blir lite väl mycket beskrivande ibland. Det är dock väldigt vackra beskrivningar. När jag först började läsa boken var jag rädd för att det skulle vara ett vanligt triangeldrama, men det känns som om det var rätt obefogat. Jag är fruktansvärt nyfiken på hur det hela ska sluta.

Vilken händelse är din favorit hittills?

Jag gillade när Pion retades med David och uppmanade honom att skriva en dikt till den kinesiska flicka han hade fattat tycke för. Det är så mycket som pågår under ytan på den scenen.

Boken jag läser just nu: HBTQ – Böcker bortom normerna

Hur många kapitel har du läst i boken?

Jag är på det kapitel som heter Kärlek mellan män, som är bokens nästsista kapitel.

Vad var den första meningen boken?

En bok om böcker.

Vad var den sista meningen du läste i boken?

Vi får också följa andra ungdomar som på olika sätt påverkas av deras handling.

Hur tycker du att boken verkar?

Det är en bok som är helt livsfarlig för mina bokhyllor. Det känns som om varannan bok som beskrivs är en sådan som borde få flytta hem till mig på störten. Intressant och givande, kan vi nog sammanfatta det hela enkelt.

Vilken händelse är din favorit hittills?

Eftersom det är en bok med boktips så finns det inte direkt många händelser.

Boken jag läser just nu: Tillsammans är man mindre ensam

Hur många kapitel har du läst i boken?

Jag ska börja på kapitel 1 i den femte delen, så jag har inte så mycket kvar.

Vad var den första meningen boken?

Paulette Lestafier var inte så tokig som folk sa.

Vad var den sista meningen du läste i boken?

– Tack Franck. Och inte jag dig.

Hur tycker du att boken verkar?

Jag älskar karaktärerna och deras relationer till varandra. De är lite egna, men känns som verkliga personer och jag vill veta hur det går för dem. Men jag har lite svårt för hur Anna Gavalda skriver: de märkliga styckeindelningarna, de långa dialogstyckena, vad som känns som en allvetande berättare som springer ur tomma intet…

Nej, jag är nog lite kluven till den här.

Vilken händelse är din favorit hittills?

Typ varenda scen som Philibert är med i. Var det ett alldeles för vagt svar? Jaha. Jag är lite förtjust också i en del scener med Franck, särskilt när han insåg att han egentligen inte ville lämna lägenheten och att han inte behövde göra det.

Boken jag läser just nu: Fördjupade studier i katastroffysik

Hur många kapitel har du läst i boken?

Kapitlen är inte numrerade, men jag är inne på det som kallas för del 3. Det kapitel jag ska påbörja heter Gökboet.

Vad var den första meningen boken?

Pappa sa alltid att en människa måste ha en magnifik anledning för att skriva sitt livs historia och förvänta sig att någon skulle läsa det.

Vad var den sista meningen du läste i boken?

De berättade för pappa att när de först såg mig (nära Forkridge Trail, femton kilometer från Sugartop Summit), sittande mot ett träd med död blick och den slocknande ficklampan i handen, var mitt ansikte och mina händer så täckta av rispiga rivsår och lera, lite av mitt eget blod och så, att de trodde att jag var ett monster.

Hur tycker du att boken verkar?

Upplägget på boken är väldigt originellt och jag gillar det. Dessutom är den väldigt fint illustrerad. Marisha Pessl har också en förmåga att komma på originella metaforer, som ibland fungerar väldigt väl och som ibland faller platt. Den segade till sig ordentligt vid mitten, men har nu börjat ta sig igen. Vi får se hur det slutar.

Vilken händelse är din favorit hittills?

Jag gillar beskrivningarna av deras tidigare kringflackande liv bäst i kapitlet Ett porträtt av konstnären som ung.