Författare: Lucy Dillon
Originaltitel: The Ballroom Class
Översättare: Ann Björkhem
Förlag: Bonnier Pocket (2014)
Antal sidor: 501 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Angelica hade aldrig tänkt återvända till Longhampton. Med en lång och framgångsrik karriär som dansare bakom sig, återvänder hon först när hon ska tömma mammans hus. Då bestämmer hon sig också för att starta en danskurs på orten. Dit kommer Katie och Ross som försöker rädda sitt äktenskap. Lauren drömmer om sitt sagobröllop och den perfekta brudvalsen, medan hennes fästman Chris mest vill få det hela överstökat. Och så Laurens föräldrar, som är med som moraliskt stöd. Men mamma Bridget bär på en gnagande hemlighet som skulle kunna vända uppochned på deras lyckliga liv tillsammans. Under Angelicas ledning lär sig paren steg för steg mer om sig själva och det som är viktigt i livet.
Medan min mormor ännu levde, var det tradition att jag på hennes födelsedag eller i julklapp skulle ge henne en bok av Lucy Dillon. Jag är helt övertygad om att hon fick Tango för vilsna själar av mig och att hon var lite besviken på den, men trots ihärdigt letande när vi tömde mina morföräldrars hus kunde vi inte hitta den. Tur var det väl att jag hittade den på Myrorna nu i april.
Kärnan i mormors besvikelse, och lite min egen, på Tango för vilsna själar är att det inte finns några direkta hundar med. Hundars betydelse för huvudpersonerna är ett av kännetecknen, och ett av de mest charmiga inslagen, i Dillons böcker. Men detta är hennes debutroman. Här börjar hon med att etablera den lilla staden Longhampton, där så gott som alla hennes böcker sedan utspelar sig.
Men redan i sin debut Tango för vilsna själar kunde Dillon konsten att teckna levande och mänskliga karaktärer, fulla av brister och fina sidor som gör att de känns som om de när som helst skulle kunna kliva ur boken. Som läsare dras man in i de snåriga och komplexa relationerna, så snåriga och komplexa för att människor har så svårt att kommunicera med varandra. Den enda man inte riktigt kommer nära är Angelica, katalysatorn som för dem samman och förmår dem alla att utvecklas som människor.
Att dansen sedan är så central i Tango för vilsna själar gör det hela inte sämre. Det är något förtrollande med böcker om dans, om det hårda arbete som egentligen ligger bakom. Men hur uppslukande och roligt det faktiskt också är. Och hur nära man kommer sin partner. Här fungerar det utmärkt som en metafor kring parens avskärmande från varandra och ett tecken på deras utveckling som människor under loppens bok.
Tango för vilsna själar är kanske inte Lucy Dillons bästa bok, men det är ändå en varm och charmig bok. Precis vad doktorn ordinerade efter obehaget som En levande själ lämnade efter sig.
