The Lucky One: Stundtals charmig

the lucky one

Bildkälla: Discshop.

Regissör: Scott Hicks
Manus: Will Fetters
Skådespelare: Zac Efron, Taylor Schilling, Blythe Danner
Produktionsår: 2012
Längd: 101 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika format
Bluray | CDON, Discshop
DVD | CDON, Discshop

Jag är lite kluven till Nicholas Sparks utan att ens ha läst hans böcker. Desto fler filmatiseringar har jag sett eftersom min syster tycker mycket om både böcker och filmer. Jag upplever ofta filmerna som formulaistiska och ofta blir jag så uttråkad att uppmärksamheten börjar vandra. (Den enda jag har gillat hittills var A Walk to Remember.) Senast i raden filmatiseringar som vi har tittat på är The Lucky One, som baserar sig på boken med samma namn.

Huvudpersonen i The Lucky One är Logan Thibault, som återvänder hem från kriget i Irak. Det har satt sina spår i honom och han famlar efter en väg att följa. I Irak hittade han en bild på en kvinna som räddade hans liv vid ett flertal gånger. Han bestämmer sig för att leta rätt på Beth, som kvinnan heter, och tacka henne. De blir vänner och vänskapen utvecklas till en romans. Logan blir alltmer övertygad om att det var ödet som förde dem samman. Men Beths liv är nog inte så okomplicerat som han trott.

The Lucky One följer således samma mall som jag har kommit att förvänta mig. Huvudkaraktären bryter upp från sitt tidigare liv, även om det är lite ovanligt att det är en man, och kommer till en småstad. Där börjar personen arbeta och träffar en gärna ensamstående förälder, där en romans utvecklas. Gärna ska ungen vara lite brådmogen också. Ett besvärligt ex får gärna finnas med på ett hörn också.

Det känns som om idén bakom The Lucky One är att kärleken ska läka två lika trasiga människor. Och filmen skulle kanske lyckas om den vågade skita ned sig lite. Gräva sig ned i Logans (Zac Efron) PTSD eller Beths (Taylor Schilling) avgrundsdjupa sorg efter broderns död. Om regissör och manusförfattare hade vågat ägna sig lite mer åt detta, istället för en ytligt skildrad romans, så hade jag nog gillat The Lucky One lite bättre.

Och så måste vi ta oss ett allvarligt snack, du och jag, The Lucky One, om Beths ex. Keith (Jay R. Ferguson) är en polis, en riktig karlakarl, som dricker lite för mycket, har en väldigt snäv syn på maskulinitet (och hur den ska applicera på hans son) och en fäbless för att trakassera sitt ex. Kanske finns det försonande drag i boken, men i filmen är detta den bild vi får av Keith och därför känns det som svårt att svälja när Logan kallar honom för ”en bra kille.” Någon som trakasserar sitt ex, griper tag i henne på ett våldsamt sätt och hotar konstant med att ta vårdnaden av barnet ifrån henne framstår inte som en ”bra” kille i mina ögon på något vis. Och eventuella försök för försoning av karaktären är för lite, för sent.

I The Lucky One gör skådespelarna det de kan med materialet och stundtals blir det charmigt, men om regissören hade vågat ta ut svängarna lite mer hade det blivit så mycket bättre.

betyg2

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i film och tv och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på The Lucky One: Stundtals charmig

  1. Pingback: Månadsrapport: Februari 2016 - C.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.