Regissör: Laura Brownson
Manusförfattare: Laura Brownson och Jeff Seyman Gilbert
Produktionsår: 2018
Längd: 100 minuter
Rachel Dolezal var en framgångsrik aktivist inom sin lokalorganisation av NAACP (National Association for the Advancement of Coloured People) och en omtyckt föreläsare inom afrikansk kultur vid universitetet. Men så briserar bomben: hon är inte alls svart, som hon har utgett sig för att vara. I själva verket föddes hon vit och blåögd. The Rachel Divide följer henne och hennes familj i efterdyningarna av skandalen då hon förlorade allt.
I juni blev det rätt mycket thrillers, vilket jag snabbt blev mätt på. I jakt på något annat gick jag igenom min lista på Netflix och tänkte att dokumentärer brukar kunna fungera oavsett hur trött i skallen man än är. The Rachel Divide har legat på min lista ett tag, troligtvis sedan jag tittade på Dear White People.
The Rachel Divide är fascinerande i sin nyansrikedom. Det vore väldigt enkelt att måla upp ett nattsvart porträtt av Rachel Dolezal och demonisera henne. Den största kritiken mot dokumentären är just det att den inte jämnar sitt ämne längs med fotknölarna, utan behandlar det problematiska ämnet på ett balanserat vis. Laura Brownson lyckas också hitta kärnpunkten av allt: en maktkamp mellan mor och dotter, som förutspår katastrof. Skildringen av den amerikanska familjens mörka drama, dess sanningar och fiktioner, gör denna dokumentär till något extra.
Men The Rachel Divide är också frustrerande för tittaren. Mycket har att göra med Rachel Dolezal själv. Hon har tagit på sig offerkoftan och låtit den bli en skyddande kokong. Därifrån kan hon tycka synd om sig själv. Hon kan inte riktigt ta till sig av den kritik som riktas mot henne från de människor som hon har lurat. Och när det verkar som om hon förstår, så gör hon något så makalöst som att byta namn till Nkechi Diallo. Det visar att hon inte förstår och, framför allt, att hon aldrig kommer att förändras.
The Rachel Divide är en lysande dokumentär: intim, konstnärlig och, viktigast av allt, nyanserad.
