Författare: Erik Christian Haugaard Förlag: Houghton Mifflin (1990) Antal sidor: 234 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
Taro är son till en samuraj. Fadern dör på slagfältet när hans herre besegras och fienden kommer till familjens hus. Enda överlevande blir den unge Taro, som tas om hand en av den segrandes krigsherrens generaler efter att ha imponerat med sitt mod. Taro växer upp i dennes hushåll och arbetar sig sakta men säkert uppåt i hierarkin. Det enda han önskar är att bli samuraj, även en samuraj i fiendens tjänst trots att de dödade hela hans familj.
Det reflekteras kanske inte så mycket här på bloggen, men jag älskar historia. Kanske särskilt asiatisk historia. The Samurai’s Tale utspelar sig under en särskilt turbulent tid i Japans historia: de krigande staternas tid. Olika krigsherrar kämpade om herraväldet när shogunatets makt försvagades. Mycket av handlingen rör sig kring krigsherren Takeda Shingens kampanj för att själv bli shogun och det är hans general, lord Akiyama, som tar hand om Taro.
The Samurai’s Tale är en spännande äventyrsberättelse inom ramen för denna tid. Det är strider och fred, samurajer och ninjor, politik och självmord. För yngre barn är det säkert en alldeles utomordentlig introduktion till japansk kultur och historia. Jag skulle i alla fall ha tyckt om den som barn. Idag uppskattar jag nog mer Erik Christian Haugaards stora kunnighet inom området än berättelsen.
The Samurai’s Tale präglas av ett i närmast episodisk berättande. Haugaard slår ned vid vissa punkter i Taros liv och de personer som just då är viktiga för honom. Dessa karaktärer målas sällan upp i större detalj, vilket gör att när de dör eller försvinner så lämnas jag oberörd. Överlag får jag inget riktigt grepp om karaktärerna. De får aldrig något större djup och lämnar därför heller inget avtryck.
Överlag kämpar jag i efterhand med att komma ihåg detaljer i The Samurai’s Tale. Så länge som jag läser den flyger sidorna, men efter en tid börjar detaljerna blekna. Det är i slutändan en trevlig historia, men inte särskilt minnesvärd.
Jag är också lite svag för asiatisk historia.
Det är väldigt intressant 🙂