The Talented Mr Ripley

Omslagsbild The Talented Mr Ripley

Regissör: Anthony Minghella
Manus: Anthony Minghella
Skådespelare: Matt Damon, Jude Law, Gwyneth Paltrow, Philip Seymour Hoffman, Cate Blanchet
Produktionsår: 1999
Längd: 139 minuter

Efter att ha läst Fejk av E. Lockhart blev jag sugen på att se om en av mina absoluta favoritfilmer: The Talented Mr Ripley. Matt Damon spelar Tom Ripley, en ung, fattig man med en sällsynt förmåga att imitera och förställa sig. När en förmögen skeppsredare misstar honom för en klasskamrat till hans son, ger han Tom i uppdrag att hämta hem Dickie Greenleaf och se till att han fullföljer sina plikter till imperiet. Tom anländer till Italien och lyckas nästla sig in hos Dickie och dennes flickvän Marge. Dickie har inte en tanke på att åka hem, utan njuter av sitt kravlösa liv fyllt av jazz och flickor. Tom blir alltmer besatt av Dickie och dennes liv, och vill inte heller återvända hem. Han vill helst inte lämna det här livet alls…

The Talented Mr Ripley är baserad på Patricia Highsmiths roman med samma namn (på svenska En man med många talanger.) Filmen i sig är ett ganska långsamt drama med snyggt foto och fin filmmusik. Matt Damon gör en helt fantastisk insats som Tom Ripley, men hans medskådespelare bidrar till filmens storhet. Jude Law är bra som den egocentriske Dickie och likaså spelar Philip Seymour Hoffman Dickies vedervärdige vän Freddie på ett synnerligen motbjudande sätt som gör att det känns som om man måste ta ett bad varje gång karaktären har dykt upp på duken. Gwyneth Paltrow har den ganska otacksamma rollen som Marge, den enda som tycks se Ripley för den han är men som ingen tror eftersom hon är kvinnor och kvinnor är hysteriska. Jack Davenport gör en minnesvärd insats som Peter Smith-Kingsley, en fotnot i böckerna som har blivit en fullfjädrad och älskvärd karaktär i filmen.

Tom Ripley är en karaktär som har fascinerat sedan han först gjorde entré. Kanske än mer i The Talented Mr Ripley, som blir än tydligare queer än i böckerna. Han är en psykopat som är mer än villig att offra sina känslor för att kunna bibehålla den livsstil som han blivit van vid, vilket kulminerar i en slutscen så stark att jag mår dåligt bara jag tänker på den.

The Talented Mr Ripley är en fantastisk film och, i mitt tycke, vida överlägsen boken den är baserad på. (Även om jag gillar böckerna också.)

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i film och tv och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 svar på The Talented Mr Ripley

  1. Monika Wieser skriver:

    Så filmen är bättre än boken? Det händer ju ibland, men inte speciellt ofta. Får kanske ta tag i den där boken någon gång då så jag kan jämföra 🙂

  2. Pingback: Fejk av E. Lockhart - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.