The Truth About the Harry Quebert Affair

Bildkälla: IMDB.

Regissör: Jean-Jacques Annaud
Skådespelare: Patrick Dempsey, Ben Schnetzer, Damon Wayans Jr., Kristine Froseth
Produktionsår: 2018
Antal avsnitt: 10
Längd: 550 minuter

Marcus Goldman är en lovande ung författare vars första bok har sålt otaliga exemplar. Men har fastnat på sin andra roman. För att komma undan pressen tar han sin tillflykt till sin mentor Harry Queberts hem. Den äldre författaren har en del råd att komma med för att hjälpa Marcus undslippa sin idétorka. Men allt förändras när en kropp grävs upp i Queberts trädgård: kroppen efter femtonåriga Nola Kellergan, som varit försvunnen i många år. Harry Quebert visade sig ha en affär med henne och är nu den huvudmisstänkte i mordundersökningen. Marcus bestämmer sig för att gräva i händelserna, men det visar sig vara farligare än väntat.

En vecka när jag jobbade mycket kvällar, så gick det konstant trailers för The Truth About the Harry Quebert Affair på tv när jag var inne hos våra boende. Till sist var jag ju tvungen att leta upp serien på play. Det här är ett välregisserat drama med oerhört snyggt foto och fina skådespelarinsatser. Makeupavdelningen har gjort ett imponerande jobb för att få Patrick Dempsey att se både yngre och äldre ut. Spänningen suger tag i mig och även om det är lite förutsägbart vad som har hänt, så vill jag hela tiden veta vad som ska hända härnäst. Se hur vändningarna i historien kommer yttra sig.

Samtidigt som jag är helt fast i The Truth About the Harry Quebert Affair, så sjuder det i mig av irritation över att jag är fast i den. Jag tycker nämligen berättelsen är oerhört lat. Fruktansvärt lat. När Harry Quebert möter Nola är han i trettioårsåldern och hon är femton år, men det här är inget som i princip problematiseras alls av huvudpersonerna. Den enda som tycks ha invändningar är Nolas far, men han framställs som hysterisk och oresonlig. Att en femtonårig flicka gillar opera innebär inte att hon är mogen nog att vara tillsammans med en man som är dubbelt så gammal som henne. Jag hade velat se en djupare problematisering, något som kunde få mig att kanske heja på deras kärlekshistoria istället för att känna mig smutsig.

Än värre blir det när det visar sig att hon är psykiskt sjuk och de längder hon är villig att gå för att hålla sin relation till Harry hemlig. The Truth About the Harry Quebert Affair hade kanske mått bra av att ställa sig frågan: är det verkligen en bra idé att skildra, sexualisera, en ung flicka på det här viset? Än värre blir det när Nola egentligen aldrig blir en riktig karaktär. Hon står i centrum för händelserna, men hon är aldrig kött och blod. Hon är en idé. En dröm. En musa. Och jag är så innerligt trött på det att jag spyr.

Ja, jag gillade The Truth About the Harry Quebert Affair – mot min vilja. Den gör mig ursinnig samtidigt.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i film och tv och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

2 svar på The Truth About the Harry Quebert Affair

  1. Tantaugusta skriver:

    Jag älskade boken men minns också att jag tyckte det var konstigt att åldersskillnaden knappt noterades. På ett sätt skönt att de låter filmatiseringen vara så pass lik boken i det avseendet men jag förstår vad du menar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.