The Turn of the Screw

Innehåller spoilers.

Regissör: Tim Fywell
Manus: Sandy Welch
Skådespelare: Michelle Dockery, Eva Sayer, Josef Lindsay
Produktionsår: 2009
Längd: 89 minuter

Den unga kvinnan Ann får tjänst som guvernant åt två små föräldralösa barn. Deras farbror vill inte bli störd angående barnen, utan skickar Ann till Bly. Inledningsvis känner hon sig knappast välkommen av resten av hushållet, men snart charmas hon av sina två skyddslingar, Flora och Miles. Idyllen bryts dock av att hon börjar se skugglika figurer röra sig runt godset, en man och en kvinna. Barnen beter sig allt mer märkligt. Snart går det upp för Ann att något ondskefullt är ute efter barnen och att hon kanske är det enda som står i deras väg.

Egentligen ville jag läsa Henry James kortroman The Turn of the Screw innan jag såg filmen, men jag kunde till sist inte hålla mig. Jag var alltför sugen på skräck. Nu är det så att det här är ganska långt ifrån otäckt, men det är snyggt kostymdrama med fina skådespelarinsatser. Michelle Dockery porträtterar den sexuellt förtryckta Ann på ett dynamiskt vis, vilket får tittaren stundtals att tvivla på om det som händer verkligen sker eller bara är i hennes fantasi.

Jag är ledsen, men nu kommer jag diskutera berättelsen i lite mer detalj för att avslöja vad mitt stora problem med The Turn of the Screw är. Idén är egentligen otäck: två sexuellt depraverade och sadistiska människor går igen med avsikt att ta besittning av två små barn, två syskon, för att kunna leva sina liv igen. Paus. Tänk efter. Idén är vämjelig och ruggig, men man schabblar bort det. Specialeffekterna som används gör att historien inga tjänster och bidrar definitivt inte till någon skräckkänsla. Mot slutet förlorar filmen sin tvetydighet, vilket gjorde den inledningsvis spännande.

The Turn of the Screw är onekligen en snygg produktion med fina skådespelarinsatser, men skräckelementet går definitivt förlorat.