Varför gråter inte Emma? av Magnus Wennerholm och Emma Jangestig

Författare: Magnus Wennerholm och Emma Jangestig
Förlag: Bokförlaget Forum (2010)
Antal sidor: 279 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

I mars 2008 skakades Sverige av en fruktansvärd händelse: två små barn och deras mor hittades svårt skadade i sitt hem av kvinnans sambo. Barnen dog senare under natten, men modern Emma Jangestig överlevde mirakulöst. Tiden efter morden blev en fruktansvärd prövning för Emma då hon sattes i isolering och inte fick läsa vad som stod i tidningarna. Allt för att hennes minnesbilder inte skulle påverkas av det som stod i media och så att polisen kunde få fram hennes minnen av vem det var som hade överfallit dem. Ingen ville svara på hennes frågor och hon trodde inte på när folk berättade att hennes barn var döda. Men efter ett tag sjönk sanningen in och det oerhörda kvarstod: hur överlever man detta?

Varför gråter inte Emma? var ett impulsköp på 2012 års bokrea. Jag gjorde då ett försök att läsa den, men kom inte många sidor in innan jag började hulka av gråt. Det var en beskrivning av mordvapnet som fick mig att stänga igen boken och förpassa den till bokhyllan, bävande för att en gång kanske läsa den.

Kanske har jag blivit mer härdad (eller mer blasé) för denna gång påverkades jag inte lika starkt av Varför gråter inte Emma? Det kan bero på det lite märkliga valet att skriva om händelserna i tredje person, vilket skapar en känsla av distans och också en illusion av fiktion. Berättelsen är stark, vilket kanske gör detta val lyckligt. Annars skulle det troligtvis inte gå att läsa. Det är en helt fruktansvärd berättelse, som i Magnus Wennerholms varsamma händer gestaltas med respekt.

Vad jag minns mest från Arbogamorden, som det kom att kallas, är ifrågasättandet av Emmas sorg. Bara för att hennes sorg inte motsvarade den bild av en sörjande moder som finns i det kollektiva medvetande. I Varför gråter inte Emma? känns det som om Emma Jangestig fortsatt måste försvara sig och sin sorg, vilket hon inte behöver. Alla reagerar vi olika. Bara för att en människa är med om en tragisk händelse innebär det inte att hon är skyldig en voyeuristisk publik sina tårar och sin sorg.

Varför gråter inte Emma? är en stark skildring av en fruktansvärd händelse. En bok som är väl värd att läsas.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 svar på Varför gråter inte Emma? av Magnus Wennerholm och Emma Jangestig

  1. [Anna] skriver:

    Jag minns när jag läste den här boken för många år sedan, hade följt händelsen via media men det var intressant att få ta del mer av Emmas tankar. Jag hade inte alls reagerat över att hon inte grät men är nog för att jag själv inte reagerar så, inte inför andra i alla fall. En väldigt gripande bok!!

    • C.R.M. Nilsson skriver:

      Ja, jag tyckte också att det var intressant att få en inblick inifrån. Men det jag minns från mediabevakningen var just det här ifrågasättandet av hennes sorg, som gjorde mig heligt förbannad. Ingen är skyldig omvärlden sina tårar när de drabbas av tragedi. De har fullt upp med att överleva.

  2. Pingback: Månadsrapport: Juni 2019 - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.