Veckans skörd #113

Jag känner mig fortfarande rätt dimmig i skallen, så läsning och recensionsskrivande går trögt. Som tur var så var jag förutseende nog att beställa hem två säsonger av Glee när Discshop hade dem på rea, så jag har lite sysselsättning på rätt nivå för mig just nu:

glee

Jag brukade vara en fanatisk gleek. När Glee är bra så är det så himla bra och spelar på mina hjärtsträngar så att jag riktigt får gåshud, men när det är dåligt så vill jag bara leta fram närmaste skämskudde och gömma mig. Det är en serie i närmast utan kontinuitet, som om det vore för mycket begärt av författarna att komma ihåg att Puck har en syster (etablerat i säsong 1) eller att låta karaktärerna utvecklas. Men samtidigt finns det så många fantastiska ögonblick som har fått mig att gråta, att sucka, att heja på de här karaktärerna att jag inte kan sluta titta. Att det sedan stundtals är som en feberhallucination vägs upp av det som är riktigt bra.

Fast jag var tvungen att ta en paus på ett par år. När säsong 4 gick på tv såg jag bara de första fyra avsnitten innan jag lade ned. Jag tyckte det var så dåligt. Nu har jag sett hela säsong 4 och tycker att den är riktigt bra. Säsong 5 bör vi dock inte prata om…

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i film och tv och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

6 svar på Veckans skörd #113

  1. Håller med, Glee är verkligen en serie som har både toppögonblick och sedan sådana man helst bara vill glömma på en gång.

  2. Bokprinsessorna skriver:

    Jag var också en massiv gleek men det försvann någonstans. Vill jättegärna återuppta serien igen och kanske borde göra som dig och köpa dem säsonger som jag inte har hemma för att kunna se dem när som helst andan faller på.

  3. Monika skriver:

    Jag har faktiskt aldrig sett ett avsnitt av Glee, så fort det råkar vara på kanalen jag zappat till så zappar jag vidare 🙂

    • C.R.M. Nilsson skriver:

      Det är en show med mycket hjärta och som sagt, när det är bra är det riktigt bra, men det kan också vara urkasst emellanåt. Manusförfattarna har inget sinne för kontinuitet eller karaktärsutveckling…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.