Venom

Omslagsbild Venom

Regissör: Ruben Fleischer
Manus: Kelly Marcel, Scott Rosenberg och Jeff Pinkner
Skådespelare: Tom Hardy, Michelle Williams, Riz Ahmed, Jenny Slate
Produktionsår: 2018
Längd: 108 minuter

Journalisten Eddie Brock har länge försökt avslöja den ökände grundaren av Life Foundation, geniet Carlton Drake. Hans besatthet har förstört både hans karriär och förhållande med fästmön Anne Weying. Arbetslös och desperat får han tips om ett av Drakes oetiska experiment. När han undersöker detta förenas utomjordingen Venom med Eddies kropp. Plötsligt får han otroliga superkrafter och förmågan att göra i stort sett vad han vill. Men Venom är förvriden, mörk, oförutsägbar och driven av raseri, vilket tvingar Eddie att kämpa för kontrollen över sin kropp och över de farliga egenskaperna. Styrkan är dock både skrämmande och berusande. När Eddie och Venom behöver varandra, blir föreningen allt starkare. Var slutar Eddie och var börjar Venom?

Venom har länge varit en av mina favoritantihjältar och jag gillar ju verkligen Tom Hardy, så det var klart att jag skulle se Venom. Men jag var långt ifrån övertygad om att jag skulle gilla det. Dock blev jag riktigt positivt överraskad.

Venom skiljer sig från de senare årens serietidningsfilmer genom att vi har att göra med en riktig antihjälte. Eddie Brock är villig att gå hur långt som helst för en story, medan symbioten Venom… är klart utomjordisk. Den har en helt egen moralisk kompass (eller kanske brist på sådan), behöver människohjärnor för att överleva och har större intresse av att hålla sig själv och sin motvillige värd vid liv än att rädda andra människor. Överlag har Venom inte mycket till övers för denna planet, förrän den lär sig se den genom Eddies ögon. Det är det som jag uppskattar med filmen: relationen som växer fram mellan människa och symbiot, och hur det påverkar dem båda.

Trots att det är en relativt långt transportsträcka tills vi faktiskt får se Venom, så har jag aldrig tråkigt. Handlingen är stark med både kärlek, svek och riktigt avancerad actionsekvenser. Men det är humorn som får mig att verkligen falla. Tom Hardy har osviklig komedisk timing och gör detta till ett riktigt underhållande superhjälteäventyr.

Venom bjuder onekligen på riktigt fina skådespelarinsatser. Hardy, som sagt, har utsökt timing i de humoristiska sekvenserna, men får också spela ut sitt hela känsloregister. Han lyfter filmen med bravur. Otippat spelar även Michelle Williams i denna film, som Brocks före detta fästmö Anne Weying, och hon gör ett riktigt bra jobb.

Venom är nog en av mina favoriter bland de superhjältefilmer som har kommit på senare år. Jag kan knappt ge mig till tåls innan uppföljaren är här.

Betyg 5: Den var fantastisk!

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i film och tv och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 svar på Venom

  1. Bokhuset skriver:

    Åh jag håller med. Tittade för att jag inte hade nåt annat att se, och föll pladask! Jag älskar filmen, älskar Tom Hardy ( här, gjorde inte innan ) och jag älskar humorn i filmen. Akvariescenen och butikssnattar/Venomscenen gav mig årets härligaste skrattanfall. 🙂

  2. Monika Wieser skriver:

    Men en femma! Då tror jag minsann att den får bli fredagsfilmen 🙂

  3. Pingback: Månadsrapport: Augusti 2019 - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.