A Ghost Story

Omslagsbild A Ghost Story

Regissör: David Lowery
Manus: David Lowery
Skådespelare: Rooney Mara, Casey Affleck
Produktionsår: 2017
Längd: 92 minuter

Det gifta paret C, en känslig kompositör, och M, hans fru, har bott i huset i många år. C vill ogärna lämna det, medan M vill flytta. Katastrofen slår till och C dör i en bilolycka. Hans ande stiger upp från kroppen och följer efter den sörjande frun till huset. Tyst och osynlig betraktar han henne medan hennes förnekelse och depression blir till acceptans och så småningom hopp allt eftersom åren går. På något sätt vill han åter komma i kontakt med henne.

Det var en kollega som rekommenderade A Ghost Story till mig. Insisterade på att jag skulle beställa hem den, faktiskt, efter att jag hade sett att den var på rea. Trots att hon hade varnat mig, var jag beredd på att ge henne så mycket skit när jag började titta på filmen. Jag satt och vred mig i soffan, och undrade vad det var jag hade gett mig in på. I närmare två minuter filmar kameran borde där den manliga huvudpersonen ligger död, utan att något händer. Bara kameran riktad mot den övertäckta kroppen. Likaså finns det en fem minuter lång sekvens som jag beskrev som ”Casper stirrar på sin fru medan hon äter en paj.”

A Ghost Story är, som ni hör, en udda film. Den följer ingående vardagliga detaljer till en början på ett sätt som hotar att driva mig som tittare till att stänga av, men så är det något som händer. De långa sekvenserna förmedlar hur utanför tiden vårt spöke står, separerad från de levande. Trots att Casey Affleck i stort sett genom hela filmen är täckt av ett lakan, en så udda och snudd på humoristisk bild, så lyckas han porträttera att vemod som blir gripande.

Min frustration och mitt motstånd försvinner. Istället fastnar jag i A Ghost Story. Jag ser hur spökena försöker hålla fast vid något, långt efter att de har glömt vad det är de väntar på. Jag ser hur vårt spöke förlorar greppet, blir en hemsökelse och skrämmer de som bor i huset. Jag ser hur gärna vi människor vill lämna ett spår efter sig. Allt berättat på ett experimentellt, långsamt vis med effektiva kamerasekvenser och satt till en musik som resonerar med berättelsen.

A Ghost Story är en berättelse om tid, om kärlek, om att lämna någonting efter sig. Den experimentella stilen kommer inte passa alla, men när jag väl kom över tröskeln svepte filmen med sig mig.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i film och tv och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.