Regissör: Rodrigo García
Manus: Gabriella Prekop, John Banville och Glenn Close
Skådespelare: Glenn Close, Janet McTeer, Mia Wasikowska
Produktionsår: 2011
Längd: 113 minuter
Albert Nobbs jobbar som butler på det luxuösa hotellet Morrisons i Dublin. Han är en tillbakadragen man som är svår att komma in på skinnet. Detta beror på att han sedan 30 år tillbaka bär på en stor hemlighet: Albert Nobbs är egentligen en kvinna. Tvingad av livets hårda omständigheter att leva som man, drömmer Albert om ett bättre liv. Men ändå ett liv i ensamhet. När Albert träffar en annan människa i samma situation som han själv, inser han att han kanske inte behöver vara ensam och börjar drömma om ett framtida liv utan hemligheter.
När Albert Nobbs hade premiär 2011 läste jag en hel del om filmen och var riktigt sugen på att se den. Men så dröjde det tills i år innan jag tog tag i saken. Jag har höga förväntningar, vilket den inte riktigt lever upp till. Det är berättelsen som inte förtrollar. Alberts dröm om att öppna en tobaksbutik, att hitta någon att göra den med, den klumpiga uppvaktningen av kollegan Helen (Mia Wasikowska), sidospåret med Helens romans – inget av det leder till en övertygande berättelse. Miljöerna är fantastiska och kostymerna likaså, men berättelsen är filmens svaga punkt.
För Glenn Close gör nämligen ett lysande jobb i Albert Nobbs. Hon lyckas porträttera en sårbarhet och en vilsenhet hos sin karaktär som är charmerande, och jag sugs in i Alberts känsloliv. Att törsta efter kärlek, men att ha hållit sig avskuren från människor så länge att det blir svårt för Albert att närma sig Helen. Mia Wasikowska gör ett bra jobb som den flörtiga husan, men det är lite som om hon faller tillbaka på sin standardrepertoar. Annars är det överlag fina skådespelarprestationer genom filmen.
Albert Nobbs är ett snyggt kostymdrama med en oerhört skicklig huvudrollsinnehavare, men själva berättelsen är inte övertygande.
