Regissör: Gerard Bush och Christopher Renz
Manusförfattare: Gerard Bush och Christopher Renz
Skådespelare: Janelle Monáe, Eric Lange, Jena Malone
Produktionsår: 2020
Längd: 105 minuter
Veronica Handley är en framgångsrik författare och omtyckt föreläsare kring frågor om integration och svarta kvinnors upplevelser. Nu befinner hon sig dock i en mardröm. Hon är fångad på en bomullsplantage, som tycks som hämtad från innan inbördeskriget avgjordes. Livet för slavarna är brutalt. Men hur har hon hamnat här? Och hur kan hon ta sig tillbaka till sin man och sin dotter? Hon tvingas spela med så gott som det går i det sjuka spelet, samtidigt som hon försöker lösa mysteriet bakom hur de alla har hamnat på plantagen och hur de ska bli fria igen.
Antebellum inleds med ett musikstycke som genast höjer pulsen hos tittaren. Den skapar en dissonans mot vad som först verkar vara en idyll: vackra miljöer, en liten blond flicka som leker utanför ett gods i historisk klädedräkt. Snart marscherar soldater i konfederationens grå uniform över plantagens mark och vi lägger blicken på slavarna. Vi bevittnar brutalitet och en kall likgiltighet inför människoliv.
Inledningen av Antebellum lämnar sina spår. Det är på många sätt en oerhört obehaglig film, samtidigt som den inte förmår att bära sig hela vägen. Trots att jag som tittare hela tiden känner ett obehag, segar filmen bitvis ihop. Trots briljanta skådespelarinsatser och ett verkligen bländande foto, så är handlingen alldeles för tunn för filmens längd. Den skulle nog ha gjort sig ännu bättre i en mer koncentrerad form.
Även om Antebellum inte når upp till sin fulla potential, så är det en film som biter sig fast. Janelle Monáe är helt enkelt lysande i sin roll som Veronica. Hennes öde håller mig vaken sent på kvällen. Inte bara allt hon har utsatts för, utan också de handlingar hon drivs till när hon kämpar för sin frihet. De monstruösa handlingar hon begår. Slutet är inte lätt att svälja. Det är uppbyggt för att göra tittaren illa till mods. En hämndfantasi vars bildspråk ekar av historiska vingslag, men omvänt.
Antebellum förmår inte bära sig hela vägen, men det är ändå en riktigt obehaglig film som dröjer sig kvar länge hos tittaren.
