Att trotsa smärtan
Betyg: ☆☆☆☆
Författare: Frida Kahlo
Originaltitel: The Letters of Frida Kahlo – Cartas Apasionadas
Förlag: Bakhåll (2009)
Antal sidor: 158 sidor
Finns till exempel hos Adlibris eller Bokus.
Att trotsa smärtan ger en unik bild in i Frida Kahlos liv och tankar när läsaren får ta del av de brev hon skrev till sina nära och kära. Öppenhjärtigt och med värme skriver hon brev till sin första fästman Alex, den långvariga väninnan Ella Wolfe, maken Diego och andra som hon stod nära. Innehåller även konstnärens dikter och den presentation av Diego som hon skrev till en av hans utställningar.
När jag läser Att trotsa smärtan får jag lite samma känsla som när jag var på en utställning av den mexikanska fotografen Graciela Iturbides bilder. Denna hade fått ett unikt tillstånd att fotografera inuti det blå huset, det vill säga Frida Kahlos hem som senare gjorts om till museum. Ett enkelt, svartvitt foto av Fridas korsett fick mig att känna mig som en inkräktare eller som om jag hade klivit in för att bevittna något så privat att jag borde vända bort blicken. Kände mig snudd på skuldmedveten.
När jag läser denna bok får jag lite samma skuldmedvetna känsla. Detta är brev från Frida till hennes närmaste, vilket gör att hon är väldigt öppen och ärlig om sin smärta. Båda den fysiska smärtan från olyckan som sargade hennes kropp och den psykiska smärtan av Diegos många otrohetsaffärer. Jag är en fönstertittare som betraktar henne när hon inte anar det. Ser henne när hon är som mest sårbar.
Men hennes okuvliga, okynniga sätt smittar av sig. Alla brev är inte deprimerade, inte fyllda av smärta, utan en del är fyllda av tongue in cheek. Det jag får genom breven är en känsla av hennes outsinliga livslusta som tar luften ur mig. Hon älskade livet.
När jag lägger ifrån mig Att trotsa smärtan är det med en känsla av att ha lärt känna denna mångfacetterade och komplicerade människa otroligt mycket bättre, att jag nu kan se på hennes konst med andra ögon.
Pingback: Lästa i november 2012 -
Jag har varit förtjust i FK sedan…jag minns inte säkert sedan jag var 20-ish och har läst mest om henne. Men nu när jag läser detta känns det som om även denna bok är för mig. Jag brukar jämföra mig lite med henne (hybris)…har en rygg som inte samarbetar och gör mig sängliggande då och då men inte så där gräsligt som hennes historia och alla försök att få barn. Gräsligt. Jag älskar också hennes färger. Får lust att åka tillbaka till Mexico trots allt och besöka hennes hus och insupa hennes ande….Visste du att Madonna samlar på just hennes konst?
A
Vi såg filmen Frida med Selma Hayek när jag gick i högstadiet och sedan dess har jag varit såld. Det är en film jag inte riktigt har vågat se om, eftersom jag minns den som så himla bra. Särskilt scenen med olyckan. Men jag borde kanske göra det.
Hennes sinne för färger, hur hon bygger upp sina bilder, allt är fantastiskt. Någon gång skulle jag kanske också vilja åka till Mexico för att besöka huset. Hittills har jag fått nöja mig med Graciela Iturbides bilder därifrån (http://www.gracielaiturbide.org/en/category/el-ban%CC%83o-de-frida/), som också är intima och berörande, när hon ställde ut i min hemstad efter att ha vunnit Hasselbladspriset.