Avengers: Infinity War

Regissör: Anthony Russo och Joe Russo
Manus: Jack Kirby och Christopher Marcus
Skådespelare: Robert Downey Jr, Chris Hemsworth, Mark Ruffalo, Chris Evans, Scarlett Johansson
Produktionsår: 2018
Längd: 149 minuter       

De överlevande flyktingarna från Asgard blir plötsligt attackerade av Thanos, en oerhört mäktig krigare. Han letar efter evighetsstenarna för att vinna oövervinnlig makt. The Avengers och deras allierade superhjältar måste stoppa honom innan han får tag på all. Om de inte lyckas kan Thanos förödande attacker förstöra hela universum.

Ända sedan Thanos först omnämndes i den första Avengers-filmen har jag varit nyfiken på denna skurk. Därför har jag sett fram emot Avengers: Infinity War ett bra tag nu. Kanske är det därför besvikelsen blir så total. Vad jag får är en tämligen ointressant skurk som har någon skruvad idé om balans, vilket gör att han mördar halva befolkningen på en planet för att återställa balansen. Lägg därtill att han nästan är för mäktig för att det ska bli underhållande att titta på.

Skådespelarmässigt bjuder Avengers: Infinity War på fina prestationer. Humorn sitter också som den ska. Actionsekvenserna blir, som alltid i den här typen av filmer, lite väl överdrivna och utdragna för att de ska få leka med specialeffekter så mycket som de bara kan. Trots att skådespelarna gör det de ska och filmen egentligen håller rätt skaplig klass, så tycker jag helt enkelt inte om den. Varför? Jag håller inte med om ett enda val som manusförfattarna har gjort. Det är mycket karaktärer som dör i striden mot Thanos och jag vänder mig mot det nästan kallsinniga sätt som detta görs på. Visst förstår jag att detta är Marvel och att alla troligtvis kommer återuppstå i nästa film när Thanos blir besegrad, men ändå. Jag gillar det helt enkelt inte.

Nej, Avengers: Infinity War är nog förra årets största filmbesvikelse. Jag är inte så jättesugen på nästa film, men förhoppningsvis kommer den rätta till mycket av det jag inte gillade med denna.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i film och tv och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.