Ny jerka hos Annika. Denna veckas fråga löd: Vilka böcker tänker du inte läsa och varför? Ge exempel på tre stycken
Detta inlägg innehåller en del svordomar då jag stundtals blev ganska upprörd. Men jag tycker å ena sidan att den första boken jag inte tänker läsa förtjänar fler svordomar än vad jag gav den. Fruktansvärt dålig idé, både från författaren och förlagets sida.
Den första var extremt lätt att komma på. Även om du gav mig alla pengar i världen så tänker jag inte läsa Revealing Eden av Victoria Foyt. Detta är både ett fall av: ”vad tänkte författaren egentligen?”, men i högre grad: ”vad fan tänkte bokförlaget med?”. Den utspelar sig i en dystopisk värld där svarta, kallade Coals i boken, är härskarna och de vita är de förtryckta (kallade Pearls). Eden är en ung Pearl som måste hitta en partner att gifta sig med, vilket är ”tragiskt” svårt för henne. Detta är en bok som inte hymlar om att den är rasistisk. Denna och denna recension på Goodreads förklarar på ett väldigt bra sätt varför jag inte ens kommer ta i bokserien med tång.
Efter lite avvägande så har jag kommit fram till att nej, jag kommer inte läsa serien A Song of Ice and Fire av George R. R. Martin. Det beror dels på att jag är allergisk mot väldigt tjocka böcker och varje gång jag plockat upp en av böckerna så har tjockleken avskräckt mig. Men dels också på att även om författaren har prisats för att sina starka kvinnliga karaktärer, så förekommer det så mycket våldtäkt och elände i böckerna att jag känner att jag helt enkelt inte orkar.
Den tredje är jag inte säker på att jag inte kommer att läsa någon gång i framtiden. Det är Dynamisk psykiatri av Johan Cullberg (den som har läst Kärleken av Jonas Gardell kanske känner igen namnet och anar var det lutar åt) och är utgiven 1993. Andra tider, andra seder, det vet väl jag med, men Cullbergs attityd till homosexualitet även ett decennium efter att sjukdomsstämpeln hade avskaffats gjorde mig besviken. Detta hänger ihop med att första gången jag hörde talas om Cullberg var när jag läste psykologi på gymnasiet. Min dåvarande psykologilärare hade jobbat inom psykiatrin och var helt lyrisk över hur Cullberg hade bidragit till att förändra hur man arbetade med schizofrena patienter i Sverige. Vi såg även ett par dokumentärer där han hade medverkat och jag fick intrycket av att han var en väldigt empatisk människa. Jag blev ledsen över att det tydligen inte sträckte sig till homosexuella.
Den sista kanske Sherlock kunde sammanfatta bäst: ”Don’t make people into heroes […]”.
Jag har inte läst någon av dem, men Martins bok kommer jag att ge mig på så småningom 🙂
Jag tar och hoppar över den 🙂 Den känns inte som något för mig.
Martins böcker är jag heller inte sugen att läsa. Tror inte att det är min smak!
Tror inte de är något för mig heller.
Helt okända för mig.
Om jag inte hade hört talas om den första skulle jag vara en betydligt gladare bokälskare, måste jag erkänna.
Jag har också lite svårt för tjocka böcker och nu när alla böcker tycks komma i form av trilogier blir jag alltmer negativt inställd till serier (med undantag av deckare).
Med en trilogi vet man ju åtminstone att den kommer att ta slut. I övrigt är folk så luddiga med hur långa serier kommer bli att man sliter sitt hår i förtvivlan.
Just Cullberg har jag inte läst, men varje gång jag läst böcker inom samma område har det varit någonting jag hängt upp mig på. T.ex. synen på överviktiga eller på personer med tidig sexdebut. Jag tycker ofta att många dömer väldigt hårt väldigt fort.
Jag tycker inte om när författare skriver om normalitet som normativt, därför att det som är normalt för mig är kanske inte normalt för någon annan. Det finns flera orsaker till samma fenomen.
Martins böcker funderar jag fortfarande på om jag ska ta tag i någon gång eller inte! De andra hade jag inte hört talas om förut 🙂
Jag skulle vara betydligt gladare om jag aldrig hade hört talas om Revealing Eden…
Jag tycker jätte mycket om A Song of Ice and Fire serien men kan hålla med dig om tjockleken, det är verkligen att som att träna styrketräning när man läser dem 😉
Jo, men det kan ju vara bra 😉 Låt dem inte säga att vi bokmalar är lata!
I en sekund blev jag intresserad av Revealing Eden, bara för att mina ögon fastnade på ”dystopisk”, men när jag läste vidare tappade jag det intresset lika fort 😉
Jag tycker det är helt sjukt att den har blivit publicerad. Än mindre att de tydligen har beställt fler böcker i serien!
Vi har en no-no gemensamt. Jag gillar inte fantasy för vuxna. Enkelt så.
Det beror på vad det är för typ av fantasy för vuxna, för min del. Jag tycker väldigt mycket om bokserien Imperiets dotter av Raymond E. Feist och Janny Wurts. Men det finns en hel del andra som jag hoppar över (Tolkien, till exempel).
Välmotiverade avslag var det här. Jag är lite sugen på Martin, men längden avskräcker också mig.
Min gräns för böcker jag klarar av i längd är ungefär 500 sidor. Därefter måste det verkligen vara något extra för att jag ska orka läsa.
Är på tredje delen av A song of ice and fire. Och ja, det är en hel del äckligheter som jag kunde vara utan (samma kan sägas om tv-serien). Gillar delar av boken, andra delar, not so much. Onödigt tjock, enligt mig. Men känner inte heller att jag kan sluta efter tre delar, vilket typ är 3000 sidor som man då skulle ha läst i onödan :s Så jag är fast!
Jo, har man väl gett sig på att läsa en sådan tjock serie så känner man sig ju tvungen att avsluta serien eller riskera att ha slösat bort tiden. Jag har funderat sedan 2008 om jag ska läsa serien och kom bara nu i juli fram till att nej, det blir inte av.
Fy för den där Revealing Eden!
Eller hur? D: Det är så hemskt att den har blivit utgiven, än mindre att de tydligen har köpt flera böcker i serien av författaren. Vad tänker de med egentligen?!
Jag tänkte ge mig på A song of ice and fire. Men håller med om att det är många sidor som måste läsas. Har dock hört av lyriska över serien att sidorna ”dansar” iväg. Får väl se om så är fallet för mig. 🙂
Hoppas det blir så för dig också 🙂
Revealing Eden lät inget vidare men som så många andra ska jag ge mig på Martin så småningom.
Jag undrar hur de tänkte när de gav ut Revealing Eden, eller snarare om de tänkte…
Fy för Revealing Eden! Varför ger man ut en sån bok..
Det är miljondollarfrågan, eller hur? Det måste ju ha funnits ett antal lektörer, förlagsmöten etcetera och någon måste ju ha kommit på tanken hur stötande boken är!
Den enda av dina som jag tror jag kommer att läsa är A Song of Ice and Fire!
Hoppas du kommer tycka om den då 🙂
Någon enstaka gång kan jag uppskatta att försvinna i en riktigt tjock bok och stanna där ett tag, men om det dessutom är en serie känns det ofta lite väl maffigt. Första och sista boken och lockar inte alls. Obehagligt att läsa om Cullbergs attityd, 93 är ju ändå inte SÅ långt tillbaka i tiden.
För mig krävs det att det är ett hejdundrande under till bok. Jag satt en stund och försökte komma på vad för tjock bok (min definition är närmare 1000) sidor som jag har tyckt om, men jag kan faktiskt inte komma på någon.
Jag läste vidare om Dynamisk Psykiatri efter att ha skrivit inlägget. Det var inte förrän 00-01 som han sände boken till HOMO för att de skulle granska och godkänna. Det tycker jag är väldigt läskigt.
Jag är också väldigt allergisk mot tjocka böcker. Det tar en sådan faslig tid för mig att läsa dem…
För mig blir det en pärs. Jag snigelläser första halvan, men när det bara är hälften kvar brukar allt lossna och gå i rasande fart.
Martins serie kommer jag att läsa. Någon gång. Troligtvis när alla böckerna i serien har kommit. Lär tar år tills dess. =P
Jo, han är ju inte den snabbaste författaren i världshistorien XD
Hmm, har inte hört talas om den första eller den sista, men jag har haft den första delen av A Song of Ice and Fire hur länge som helst, och alla jag känner tjatar på mig att jag borde se Game of Thrones, så jag måste förmodligen läsa den serien X)
Jo, det brukar ju kunna bli så – när alla i ens närhet vill att man ska se något/läsa något blir det till sist så att man gör det 🙂
Läste lite om Revealing Eden och tycker den verkar fruktansvärd. Den kommer jag aldrig någonsin plocka upp. Förmodligen inte de andra heller…
Jag förstår inte hur de har kunnat ge ut den, än mindre att det står att det är första delen i en serie. Någon måste ju ha slagits av tanken att det inte är en bra idé!
Dystopi i och för sig, och jag har bara hört bra saker om Malorie Blackmans liknande bokserie, men rasistiska böcker är nej tack för mig också.
Som jag förstod det tacklade Blackman frågan med utgångspunkten att öka förståelsen för den vardag folk lever i, medan Foyt bara ger utlopp för sin rasistiska tankar.