Boken om Mademoiselle Oiseau av Andrea de la Barre de Nanteuil

Författare: Andrea de la Barre de Nanteuil
Illustratör: Lovisa Burfitt
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
Antal sidor: 138 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

I Paris, på avenue de Temps Purdus, ligger ett gammalt hus. Överst i detta hus bor mademoiselle Oiseau med alla sina katter, fåglar och magiska, vackra ting. I samma hus bor även Isabella, som är liten och grå och inte verkar kunna synas. En dag råkar hon kliva ur hissen på fel våning och hamnar inne hos mademoiselle Oiseau. Innan hon vet ordet av är hon en del av mademoiselle Oiseaus värld, fylld av långa pärlhalsband och höga klackar, egensinniga katter och sidenklänningar i överflöd. Det är även värld där en magisk panterknapp och hemliga rum lever ett alldeles eget liv.

Boken om Mademoiselle Oiseau var det stora måste-inköpet under årets bokrea. Jag hade mardrömmar om att jag inte kunde hitta den. Den bild som andra bokbloggare har målat upp är av en magisk, udda berättelse som skildrar vänskapen mellan en excentrisk kvinna och ett barn som upplever utanförskap. Med andra ord: det har låtit som något jag verkligen skulle kunna gilla!

Och gillar det, det gör jag mycket riktigt. Jag tror det är väldigt lätt att, för såväl vuxna som barn, att identifiera sig med den grå och tysta Isabella. Den som försöker svälja klumpen, tomheten, men som känner att den växer sig större i halsen och hotar att kväva en. Då blir det lite särskilt magiskt i Boken om Mademoiselle Oiseau när hon möter titelkaraktären och dras med i magiska äventyr. Börjar känna att hon kanske är en person värd att synas, trots allt.

Jag är, som ni märker, ganska såld på hela koncepter, men kanske särskilt illustrationerna. Lovisa Burfitts illustrationer är sagolikt vackra och var väl det som först gjorde att jag fick upp ögonen för Boken om Mademoiselle Oiseau. De skissartade, vackra tuschmålningarna fångar precis det säregna och magiska i denna berättelse. Tankarna far till gamla modeillustrationer: de drömlika, snabba linjerna som enkelt bygger upp former och förmedlar den elegans som präglar mademoiselle Oiseau.

Dock kan jag komma av mig i läsningen av Boken om Mademoiselle Oiseau då jag tycker att den är lätt hoppig. Detta kan bero på att det saknas en tydlig kapitelindelning. Just att det känns som händelser inte hör ihop från en sida till en annan tog det tid för mig att vänja mig vid, och drog väl ned en aning på betyget.

Men i huvudsak är Boken om mademoiselle Oiseau en underbar, magisk, udda berättelse som verkligen förgylls av sina vackra illustrationer.

Andra som har bloggat om Boken om Mademoiselle Oiseau

Beas bokhylla; Bokpotaten; Booze’n’Books; Carolina läser…; Kattugglan; Lyrans noblesser