Författare: Markus Zusak Originaltitel: The Book Thief Översättare: Anna Strandberg Förlag: B. Wahlströms (2010) Antal sidor: 592 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
Platsen är Nazityskland och första gången som Döden möter Liesel Meminger är när hennes lillebror dör. Deras vägar kommer att korsas mer än en gång under hennes livstid. Under detta första möte är hon på väg till staden Molching, där hon ska bo hos en fosterfamilj. Hon stjäl då också sin första bok, Dödgrävarens handbok. Detta är inledningen på en lysande bana som boktjuv och kärleken till böcker. I sitt nya liv lär hon känna en ung pojke som älskar olympiern Jesse Owens, hon gömmer en jude i källan och träffar en kvinna som är förlamad av sorg.
Jag köpte Boktjuven på bokrean år 2011 och läste den strax därefter, så detta blir andra gången jag läste den. På Goodreads ligger den under hyllan Books I’ve Had to Eat My Own Words About, därför att under den första halvan av boken satt jag och kunde inte förstå storheten i den. Andra halvan gjorde att jag såg den. Förälskelsen var ett faktum.
Vid denna omläsning av Boktjuven har jag insett att den andra halvan är så där bra som jag minns den, så bra att jag blir förälskad i den. Men fyra år senare anser jag att det inte kan ta nästan 250 sidor för en bok att börja, utan att det måste ske tidigare. Det ger visserligen en grundlig introduktion till karaktärerna. Jag bryr mig verkligen om Liesels kamp om att erövra orden och lära sig läsa, kanske därför att jag trots Dödens distanserade berättarstil kan känna desperationen och längtan hon har efter att förstå boken som hon har stulit. Den senare kärleken till böcker kan en bibliofil känna igen sig.
Boktjuven berättas verkligen på ett unikt vis. Eftersom det är från Dödens synvinkel, blir det en allvetande berättare som varnar oss för vad som kommer att ske. Han gör små listor för att hamra in en poäng, tvinga oss att stanna upp och fundera över vad som har skett. Texten blandas med teckningar och noveller som de andra karaktärerna har producerat. Jag har aldrig sett något liknande tidigare.
Redan från första stund står det klart att Boktjuven är en tragisk berättelse. Men just hur förödande det är lyckas inte riktigt Döden förvarna mig för. Även denna gång sitter jag där med tårarna brännande i ögonen och en hals som värker av klumpen i den. Det är ett slag i bröstkorgen som krossar hjärtat. Jag sitter där med bitarna i händerna och undrar hur jag ska återhämta mig från detta.
Boktjuven må börja segt, men fan om den inte slutar helt fantastiskt.
Andra som har bloggat om Boktjuven
Beas bokhylla; Bokföring enligt Monika; Boktjuven; Fiktiviteter; Ja, jag säger då det!; Jennys bokstavliga vardag; Mest Lenas godsaker; Mina skrivna ord; PocketBlogg; Rebeccas bokblogg; Schitzo-Cookie’s bokblogg; Vargnatts bokhylla; Zellys bokblogg
Det är lite kul det där hur olika det kan vara. Jag föll för boken redan på första sidan, man kan nog säga att det var kärlek vid första ögonkastet 🙂 När det gäller slutet så håller jag med om varenda ord.
Jag gillar sättet som den är skriven på, men jag tyckte inte den kom igång på allvar förrän ungefär när Max kom in.
Jag läste den ju när den kom ut (på svenska) och jag minns inte att jag tyckte den var trög i början. Jag minns bara det som var bra 🙂
Trots att jag tycker den är långsam i starten, så är det en riktigt bra bok 🙂
Jag älskar språket. En riktigt bra bok.
Visst är det 🙂
Jag tyckte också at den blev bättre i slutet, men jag föll aldrig helt för den. För lite för sent var det för mig.
Vad synd!
Jag har nyligen läst ut denna bok, och jag blev förälskad i den! En helt underbar bok! Min rec kommer senare i veckan.
Det är en riktigt bra bok 🙂 Ska bli kul att läsa din recension.