Regissör: David Mallet
Skådespelare: James Barron, Jo Bingham, Jacob Brent, Elaine Page
Produktionsår: 1998
Längd: 115 minuter
Finns att köpa hos till exempel CDON, Discshop eller Ginza.
Det är natten för Jellikelbalen och alla Jellikelkatter kommer ut för att leka. Natten är magisk under Jellikelmånens sken, och katterna brister ut i dans och sång. En efter en introducerar de sig inför de andra katterna. I slutet av kvällen ska den gamle Profetikus välja den av katterna som är redo att återfödas för ett nytt liv.
Jag har hört så himla mycket gott om Cats, om musiken och dansen, att mina förväntningar var högt ställda redan från första början. Till en början känner jag mig hopplöst förvirrad. Jag försöker förgäves hitta länken mellan de olika sångerna och händelserna för att bygga ihop en sammanhängande handling.
Det är först när jag lutar mig tillbaka och inser att det inte är så mycket mer handling än att katterna presenterar sig, som jag verkligen kommer in i Cats. Musiken är en härlig blandning av genrer och tempon, även om det ibland känns som om Andrew Lloyd Webber kanske har lyssnat lite väl nära på en del av sina kollegor. Sången Memory är hjärtskärande vackert framförd av Elaine Page, medan sånger som Mr Mistoffeles och Macavity the Mystery Cat är riktiga öronmaskar som kommer att snurra i huvudet i dagar efteråt.
Sedan är det dansen, ack dansen! De snygga dansnumren florerar i Cats, från den vita kattungen Victorias fantastiskt vackra danssolo till de okynniga katterna Mungojerries och Rumpelteazers akrobatiska konster. Rörelsemönstren är förvånansvärt kattlika när ensemblen rör sig över scenen.
Smink och kostymering bidrar även till det kattlika utseendet i showen. Cats är snygg i all sin variation och sinnrikhet för att få fram de olika kattpersonligheterna. Mest slående är kanske katterna Cassandra och Exotica, som inte gör mycket väsen av sig men som definitivt drar blickarna till sig. Smink kombineras med effekter i några av de mest dramatiska danssekvenserna, och det är här som det tyvärr märks att Cats har några år på nacken. Effekterna känns billiga och klumpiga i jämförelse med showens övriga briljans.
Cats är en storslagen produktion med medryckande musik och fantastisk dans.
Jag såg den här i London i slutet av 80-talet och tyckte den var riktigt riktigt bra:-) Men det säger väl en del om hur gammal den här 😉
Jag blir så avundsjuk när jag hör hur många musikaler som du har sett på scen 🙂 För min del blir det mest film. Jag tyckte den var väldigt bra när jag såg den nu.
Pingback: Månadsrapport: November 2014 - C.R.M. Nilsson
Pingback: Cats - C. R. M. NilssonC. R. M. Nilsson