Child 44

Omslagsbild Child 44

Regissör: Daniel Espinosa
Manus: Richard Price
Skådespelare: Tom Hardy, Noomi Rapace, Gary Oldman, Fares Fares, Joel Kinnaman
Produktionsår: 2015
Längd: 137 minuter

Moskva, 1942. I paradiset ”existerar ingen kriminalitet” och varje påstående om motsatsen bestraffas hårt. Under det sovjetiska skräckväldet jagar en brutal seriemördare värnlösa barn. Leo, tidigare medlem i den sovjetiska säkerhetstjänsten, och hans fru Raisa kämpar båda för sanningen bakom morden, trots att det kan bli deras död. I en kapplöpning mot både tiden och en blodtörstig säkerhetstjänst måste Leo och Raisa få fram sanningen innan de själva faller offer för det grymma systemet.

Child 44 är baserad på Tom Rob Smiths framgångsrika roman med samma namn. Berättelsen tar sin inspiration från Andrei Chikatilo, en sovjetisk seriemördare med åtminstone 52 offer till sitt namn och som tilläts härja därför att brott inte fanns i Sovjetunionen. Jag har inte läst boken, utan köpte filmen mest på grund av skådespelarna. Jag menar: Tom Hardy, Noomi Rapace, Gary Oldman…

Och det är inte på skådespelarna som Child 44 faller. Tom Hardy och Gary Oldman är som alltid bra och gör verkligen sitt yttersta med det material som de har fått. Noomi Rapace gör sitt bästa med sin roll, vilket är en långtifrån tacksam sådan. Joel Kinnaman gör ett bra porträtt av en nervös och ynklig, men makthungrig man. Även Fares Fares gör en stark insats som Leos sympatiske bäste vän. Men så kommer vi till det stora mysteriet: varför ska alla skådespelarna tala med tung, rysk brytning? Det är ju tydligt etablerat att filmen utspelar sig i Sovjetunionen, så det känns mest löjligt.

Så det är bra skådespelarinsatser i Child 44, men… filmen bara maler på. Det blir aldrig riktigt spännande. Faktum är att jag stängde av halvvägs igenom för att jag var så uttråkad och såg resten nästa dag. Det händer väldigt lite i filmen trots att det finns goda möjlighet att göra en djupdykning i Sovjetskräcken, morden och spänningen med att lösa mord under svåra omständigheter. Filmen känns alldeles för lång.

Trots bra skådespelarinsatser blir Child 44 lätt långtråkig.

Betyg 3: Gillade den.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i film och tv och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.