Christine av Stephen King

christine

Författare: Stephen King
Originaltitel: Christine
Översättning: Jimmy Hofsö
Förlag: Legenda (1987)
Antal sidor: 679 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format (på engelska)
Inbunden | Adlibris, Bokus
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Arnie Cunningham är något av en udda fågel med ett ansikte som bara en mor kan älska. Men när han får syn på en rostig, ful och nedgången skrothög blir det kärlek från första ögonkastet. Bästa vännen Dennis förstår inte riktigt vad Arnie ser i bilen Christine, som hon heter. I själva verket fyller blotta åsynen av henne honom med obehag. Men Arnie vill inte lyssna på några invändningar, utan köper Christine. Samtidigt som han renoverar bilen börjar han genomgå en förändring. Alltmer märkliga saker sker kring bilen och snart börjar personer som har det otalt med Arnie dö en efter en, men han har vattentäta alibin för varje tillfälle. Inte kan det väl vara bilen som ligger bakom?

En mördarbil kan låta lite skumt, kanske rentutav löjligt, men om det är någon som kan ro det hela i land så är det Stephen King. Det finns något obehagligt över idén att teknik som vi använder oss av dagligen en dag skulle kunna vända sig emot. Något som King definitivt utnyttjar på det mest effektiva vis. Christine är riktigt obehaglig.

Inledningsvis berättas Christine från ett första persons-perspektiv ur Dennis synvinkel och vi får följa hur Arnie saktas förändras till en person som är oigenkännlig. King arbetar mycket med att personer intuitivt anar att något är fel, men att deras rationella jag slår bort det hela. Eftersom vi som läsare förstår att det inte är inbillning så byggs stämningen effektivt upp.

Under ett långt mellanspel berättas Christine i tredje person, något som jag brukar ogilla när en växlar mellan första och tredje person. Men i det här fallet är det nödvändigt eftersom det ger oss större inblick i vad som pågår. Därefter återgår det i första person för en rafflande upplösning. Det är spännande, det här, och det går inte att sluta läsa. Boken är en sådan jag knappt kan släppa, utan som jag grubblar på under läsning och efteråt.

Däremot har jag nämnt att King har haft lite problem med att skriva trovärdiga kvinnor. Christine är väl typexemplet. Inte nog att det dröjer länge förrän det dyker upp en kvinnlig karaktär som inte är släkt med huvudpersonerna, så får en nog ta och leta efter plattare karaktär än Leigh Cabot. Hon definieras nästan helt utifrån sitt utseende och viljan att hjälpa pojkvännen Arnie, men inget annat får vi veta om henne. Jo, att hon är noggrann med att komma in på college. Plattare än platt, får jag nog säga.

I övrigt är Christine en spännande och obehaglig bok med ett slut som inte borde vara tillåtet. Jag behöver inte kika mig själv nervöst över axeln, King!

betyg4

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

7 svar på Christine av Stephen King

  1. Vad kul att du tyckte om den! 🙂 Jag var lagom paranoid för bilar som stod på tomgång på kvällarna efter att jag hade läst ut den.

  2. Lottens bokblogg skriver:

    Alltså, jag skulle räkna den här till en klassiker. Men inte har jag läst den…

  3. Monika skriver:

    Det är fantastiskt kul när andra gillar ens älsklingsböcker! Just det där med teknik som blir ond skrämmer mig på riktigt. Och bilar alltså… hur många finns det egentligen? Det får mig att tänka att du kanske borde läsa hans Signal också. Den handlar om mobiltelefoner 😉

  4. Pingback: Månadsrapport: April 2016 - C.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.