Denna recension kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.
Författare: C. S. Lewis Originaltitel: Prince Caspian: The Return to Narnia Översättning: Birgitta Hammar Serie: Berättelsen om Narnia, #4 Förlag: Bonnier Carlsen (2008) Antal sidor: 176 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
Ett nytt skolår stundar för syskonen Pevensie. Men plötsligt, där de sitter på järnvägsstationen, känner de hur något drar i dem bakifrån och stationen försvinner. Istället står de i ett buskage. Har de kommit tillbaka till Narnia? Eftersom det magiska landet har sin egen tid så har det gått många hundra år sedan de var där sist. Människorna har tagit över landet och tystat djur och träd, fördrivit fauner och dvärgar till skogen. Barnen ställs inför uppgiften att återbörda gammalnarniernas rättmätiga ledare, prins Caspian, på tronen.
Caspian, prins av Narnia har vissa likheter med den andra boken, i och med att barnen från vår värld anländer till Narnia och ska besegra ett hot. Men ändå är den annorlunda. Den här gången har redan narnierna själva gjort uppror och syskonen Pevensie kommer lagom för att hjälpa till vid slutstriden.
Berättelsen i Caspian, prins av Narnia är uppbyggd till stor del genom en återblick, som berättas av en dvärg som syskonen räddar. Genom denna återblick får läsaren följa hur det kommer sig att Narnia ser ut som det gör idag (vilket får mitt hjärta att värka lite av sorg; jag är fortfarande förälskad i landet) och lära känna den unge Caspian. Detta brott mot det kronologiska berättandet är snyggt gjord.
I Caspian, prins av Narnia får dessutom Susan och Lucy visa sig kapabla som bågskyttar. Även om den sexism som präglar de tidigare böckerna får komma upp till ytan även här. Det är självklart att pojkarna drar i strid, medan Susan och Lucy får syssla med fridfullare saker fastän det inte känns som om de borde kunna undvara kapabla kämpar…
Som, sagt så är jag förälskad i Narnia och jag önskade som barn hur många gånger som helst att garderoben i vårt hus skulle leda till det. Det är hur C. S. Lewis skildrar magin i Caspian, prins av Narnia och de andra böckerna som gör att jag faller som en fura. Budskapet om att vara rädd om naturen och ha respekt för den gör sitt till.
Caspian, prins av Narnia bjuder på ännu ett magiskt förtrollande äventyr. Jag blev så full i gasen att jag råkade läsa två kapitel av nästföljande bok innan jag hejdade mig. Det behövs lite distans mellan böckerna.
Andra böcker i serien
Min morbror trollkarlen (recension)
Häxan och lejonet (recension)
Hästen och hans pojke (recension)
Caspian, prins av Narnia
Kung Caspian och skeppet Gryningen (recension)
Silvertronen (recension)
Den sista striden (recension)
Jag har bara sett två av filmerna, och de var bra. Nu blir jag sugen på att sätta en av de här böckerna i händerna på våra barn som är 10 och 11 år. I skolan har de s.k. läskontrakt, vilket innebär att de skall läsa 15 minuter högt för någon må-to varje vecka. Nu läser de böcker som även jag gillar, och den här vore ju spännande att lyssna på. Vad skulle du rekommendera, att läsa böckerna från början, eller hoppa på den senaste?
Jag skulle nog rekommendera den här läsordningen:
Häxan och lejonet
Caspian, prins av Narnia
Kung Caspian och skeppet Gryningen
Silvertronen
Den sista striden
Och sedan ta Min morbror trollkarlen och Hästen och hans pojke som en känner för. De två hör inte riktigt lika ”ihop” med de andra fem.
Tack, då gör vi så 🙂
Hoppas ni får många mysiga stunder med de här böckerna 🙂
Pingback: Månadsrapport: April 2016 - C.R.M. Nilsson
Ååh, Narnia, vad sugen jag blir på att läsa om! Totalälskade dem när jag var yngre och läste serien säkert tio gånger. Roligt att se att de verkar hålla även för en vuxen omläsning.
Det finns ju en del åldersrelaterade skavanker, men visst håller de för omläsning 🙂