Den sista striden av C. S. Lewis

Denna recension INNEHÅLLER SPOILERS för aktuell bok och kan även innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

kung caspian och skeppet gryningen

Författare: C. S. Lewis
Originaltitel: The Last Battle
Översättning: Birgitta Hammar
Serie: Berättelsen om Narnia, #7
Förlag: Bonnier Carlsen (2008)
Antal sidor: 160 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
E-bok | Adlibris, Bokus, CDON

Det sägs att Aslan har återvänt till Narnia, ett land som har legat i fred i många århundraden. Men den unge kung Tirian anar att något är fel. Skulle den verklige Aslan agera så tyranniskt och grymt? Till hans bestörtning verkar calormerna ha infiltrerat Narnia. Till detta förvirrade tillstånd återvänder barnen från vår värld till Narnia. Landet är skövlat och ingen vet var de ska sätta sin lit. Tirian, barnen och några trogna vapendragare tvingas utkämpa en sista strid tillsammans.

När jag nu har läst om Den sista striden så är mina känslor fruktansvärt blandade. Hur berättelsen är uppbyggd är väldigt spännande och snyggt gjort. C. S. Lewis språk och förmåga att väcka bilder i läsarens sinne är alldeles utmärkt. Lewis är onekligen en skicklig författare. Men fastän jag sätter ett högt betyg, så är jag inte säker på att jag gillar Den sista striden. Överhuvudtaget.

Och nu får ni ursäkta mig, men jag känner inte att jag kan fortsätta min recension av Den sista striden utan att gå in på detaljer. SPOILERS!!! I den här boken får vi ju återse folket från Calormen, som beskrivs som mörkhyade, svekfulla och illaluktande, och återseendet blir ännu mer rasistiskt när den kristna symboliken blir så här övertydlig som den är i denna bok. Aslan och Tash, guden i Calormen, ställs mot varandra som ytterligheter där Aslan är Gud och Tash är om inte Djävulen, åtminstone en demon. Det vill säga, det här redan rasistiskt skildrade folkslaget dyrkar tydligen djävulen.

Sedan är det också fallet Susan. I Den sista striden är den enda som inte får återvända till Narnia, då hon med Peters ord ”inte längre är en vän av Narnia.” How come? Tja, hon tycker om nylonstrumpor och vill bli utbjuden av pojkar. Låt oss se här: att leda dina syskon till en fiende som avser att döda dem (Edmund) och att låta sig kläs ut till en gud i avsikt att lura folk (Pussel) är synder som går att förlåta. Att utveckla en sexualitet som ung kvinna? Oförlåtligt.

Så även när jag tycker om aspekter av Den sista striden (språk och vissa delar av handlingen), så finns det andra saker i den som retar gallfeber på mig. Vissa av de här böckerna har inte alls åldrats med värdighet.

betyg4

Andra böcker i serien

Min morbror trollkarlen (recension)

Häxan och lejonet (recension)

Hästen och hans pojke (recension)

Caspian, prins av Narnia (recension)

Kung Caspian och skeppet Gryningen (recension)

Silvertronen (recension)

Den sista striden

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på Den sista striden av C. S. Lewis

  1. Pingback: Min morbror trollkarlen av C. S. Lewis - C.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.