Häxan och lejonet av C. S. Lewis

Denna recension kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

häxan och lejonet

Författare: C. S. Lewis
Originaltitel: The Lion, the Witch and the Wardrobe
Översättning: Birgitta Hammar
Serie: Berättelsen om Narnia, #2
Förlag: Bonnier Carlsen (1996)
Antal sidor: 150 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Syskonen Pevensie evakueras undan kriget, från London ut på landet. Där får de bo hos en professor i hans stora gods. Under en lek får minstingen Lucy för sig att gömma sig i ett klädskåp. Men skåpet saknar en bakre vägg och när hon kliver igenom finner hon sig i ett snötäckt land, det magiska Narnia. Där råder numera evig vinter under den grymma drottningen Vita häxans styre. Men en sägen ger invånarna i Narnia hopp: en dag ska fyra av Adams och Evas söner och döttrar komma till landet och då ska Aslan, Narnias skapare, återvända för att befria dem ur häxans våld.

Jag får rysningar när jag läser det inledande stycket i Häxan och lejonet. Det här var en av mina absoluta barndomsfavoriter. Jag har rollspelat boken i lek otaliga gånger, läst den fler gånger än vad jag bör erkänna och sett filmatiseringen (tv-serien, tack) tills jag kunde det utantill. Så jag känner igen mycket mer i Häxan och lejonet än vad jag gjorde i föregångaren.

Fast det förstör inte läsningen alls. Snarare tvärtom. Den här varma, nostalgiska känslan håller i sig och jag charmas av Lucys möte med mr Tumnus och förfasas av vissa händelser senare i boken. Trots att jag vet exakt vad som ska hända så fylls jag av avsky och förtvivlan över hur nedrig den Vita häxan och hennes anhängare är. Och känner barndomens rysning av fruktan inför de väsen som följer henne.

Till skillnad från den första boken upplever jag att Häxan och lejonet är mer närvarande i berättandet. Det är inte samma känsla av att få en historia berättad för sig av en utomstående berättare, utan känns lite mer som om läsaren får komma in i karaktärernas huvud. Fortfarande är dock perspektivet mer distanserat än vad det är i moderna böcker, vilket har sin charm.

Böckerna om Narnia har på det stora hela åldrats med värdighet, åtminstone så här långt. Men jag måste erkänna att jag blir lite irriterad på könsrollerna i Häxan och lejonet. Det är självklart att Susan och Lucy ska hjälpa till med matlagning och dukning. (Jag sitter och undrar varför Edmund är så förbaskat lat – Peter är inte närvarande i scenen.) Att de dessutom inte får delta i striderna trots att de beväpnas känns märkligt.

Men Häxan och lejonet bjuder ändå på ett fängslande, magiskt äventyr som kommer få dig att vilja resa till Narnia du med.

betyg5

Andra som har bloggat om Häxan och lejonet

Bokmagi; Ciccis bokbloggHedvigs bokhyllaHelenas bokhyllaNilmas bokhylla

Andra böcker i serien

Min morbror trollkarlen (recension)

Häxan och lejonet

Hästen och hans pojke (recension)

Caspian, prins av Narnia (recension)

Kung Caspian och skeppet Gryningen (recension)

Silvertronen (recension)

Den sista striden (recension)

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 svar på Häxan och lejonet av C. S. Lewis

  1. Pingback: Månadsrapport: Februari 2016 - C.R.M. Nilsson

  2. Pingback: Silvertronen av C. S. Lewis - C.R.M. Nilsson

  3. Pingback: Kung Caspian och skeppet Gryningen av C. S. Lewis - C.R.M. Nilsson

  4. Pingback: Caspian, prins av Narnia av C. S. Lewis - C.R.M. Nilsson

  5. Pingback: Hästen och hans pojke av C. S. Lewis - C.R.M. Nilsson

  6. Pingback: Min morbror trollkarlen av C. S. Lewis - C.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.