Bildkälla: IMDB.
Originaltitel: Lying to Be Perfect Regissör: Gary Harvey Manus: Nancey Silvers Skådespelare: Poppy Montgomery, Adam Kaufman, Chela Horsdahl, Audrey Wasilewski Produktionsår: 2010 Längd: 89 minuter Tycks inte gå att få tag på.
Nola Devlin arbetar som redaktör på ett modemagasin och ansvarar för förlagets kassako, kolumnisten Belinda Apple. Vad ingen vet är att Belinda Apple egentligen inte existerar, utan att det är Nora själv som skriver kolumnerna där hon löser andra människors problem. När en av hennes bästa vänner föreslår en pakt om att förändra deras liv och gå ned i vikt, enligt Belinda Apple, tvingas hon ljuga om sin hemliga identitet.
Cinderella Pact baserar sig på en bok av Sarah Strohmeyer. Precis några dagar innan jag ser filmen hade vi här hemma en ganska livfull diskussion om hur det kommer sig att det i filmvärlden kan förekomma samma handling i så många filmer med bara lite annorlunda detaljer. Cinderella Pact är ett prima exempel på en sådan film jag egentligen har sett hundra gånger förr. Med andra ord bjuder den inte på några större överraskningar.
Men den börjar väldigt charmigt. Poppy Montgomery spelar Nora Devlin på ett väldigt avväpnande sätt som gör det svårt att inte gilla henne. Dessutom älskade jag hur det verkade som att en lite mullig tjej skulle kunna få drömprinsen och vara framgångsrik. Mina inledande positiva känslor gjorde att jag översåg med en del brister i Cinderella Pact, såsom den inte särskilt trovärdiga användningen av stoppning för att få Montgomery att se mindre smal ut.
Det är nämligen det här med vikt och vikthets som efter ett tag börjar gå mig på nerverna med Cinderella Pact. Att gå ned i vikt ses som ett automatiskt recept på lycka och positiva förändringar i livet, trots att en av karaktärerna genomgår en farlig operation för att nå sitt mål. Denna okritiska användning av viktnedgång som ett mirakelmedel mot alla problem i livet skaver. Det skaver rejält.
Jag hade nog någon förhoppning om att Cinderella Pact skulle låta Nora förbli som hon var. Istället blev det åter en befästning av att om du ska vara värd att lyssna på så måste du passa in i rådande skönhetsideal.
Dessutom förstår jag mig inte alls på slutet. Konflikten i Cinderella Pact är ett sådant ickeproblem att det känns melodramatiskt när Nora gör så himla stor grej av det. Hon är inte den första som skriver under pseudonym. När ”lögnen” sedan uppdagas så slutar en av hennes vänner prata med henne, vilket också verkar så himla överdrivet. Överlag misslyckas slutet med att övertyga.
Cinderella Pact börjar lovande, men gör sedan ett rejält magplask.
