Club Dead av Charlaine Harris

Kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien. Innehåller vissa spoilers för innehållet i boken då det inte går att diskutera det som drog ned betyget utan att gå in på detaljer, men det är inte för den huvudsakliga storyn utan sidohistorier.

club dead

Författare: Charlaine Harris
Serie: Sookie Stackhouse, #3
Förlag: Gollancz (2009)
Antal sidor: 274 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

På sista tiden har Sookie upplevt att hennes pojkvän Bill kanske är närvarande fysiskt, men frånvarande på det mentala planet. När han lämnar staten för ett uppdrag försvinner han också snart spårlöst. Hans chef Eric har en idé om var han kan befinna sig och skickar Sookie till Jackson, Mississippi. Där måste hon besöka den trendiga vampyrbaren Club Dead i jakt på svar på vad som har hänt med Bill.

Jag läste min första bok om Sookie Stackhouse med en känsla av att det nog inte var helt hundra min kopp av thé, men att jag inte skulle ha något emot att läsa vidare. Club Dead innebar på många sätt en kalldusch. Hela boken lämnade mig med en känsla av irritation och frågan om jag verkligen ska läsa vidare efter det här.

Nog för att Sookie var lite åt det mindre intelligenta hållet i Living Dead in Dallas, men det känns som om hon har blivit riktigt korkad i Club Dead på ett sätt som känns oförklarlig. Hennes fördomsfullhet tycks också ha ökat och hennes tjat om riktiga män gör att jag himlar med ögonen mer än en gång.

När det kommer till männen så har jag så svårt att se vad det är gör Sookie så till sig i trasorna i dem. Att jag inte gillar Bill framgick i min recension av den tidigare boken, men jag är inte så vidare förtjust i Eric heller. Jag tycker vi hade den här diskussionen med Twilight, men vi får väl ta den igen: det är varken gulligt eller romantiskt att oinbjuden ta sig in i en tjejs rum medan hon sover, än mindre att lägga sig i sängen hos henne. Att därtill dra nytta av att hon tror att han är en annan är bara vedervärdigt.

Ytterligare saker som är vedervärdigt och som jag är så jävla, ursäkta franskan, trött på i populärkultur är när det sker en våldtäkt och det bara sopas undan mattan. I Club Dead sker en sådan våldtäkt, men det är tydligen värre att vara otrogen än att våldta någon enligt Sookies världsbild. Ett par djupa andetag senare och läsa vidare.

Sorgligt nog kan jag på sätt och vis ändå tåla det här. Gnissla tänderna och önska att genren kunde förnya sig själv. Men det som får mig att till sist nästan äcklat kasta ifrån mig Club Dead är att Charlaine Harris inte verkar kunna hålla reda på de regler som hon själv har ställt upp för hur det övernaturliga fungerar. En viktig del av Club Dead är hur vampyrer behöver en inbjudan för att kunna stiga in i någons hem och det är möjligt för en människa att ta tillbaka inbjudan. Då måste vampyren prompt lämna huset. Ändå begås det ett mord där liket göms undan i Sookies nya bekantskap Alcides lägenhet. Mördaren är en vampyr som inte har blivit inbjuden till lägenheten. Hur kommer han in att stoppa in en kropp i garderoben?

Nej, Club Dead var mest frustrerande läsning och får mig att undra om jag överhuvudtaget ska läsa vidare.

betyg2

Andra som har bloggat om Club Dead

En boktoks tankarHow hollow heart and full; Lisas läsning; Malins bokbloggMsHisingen; Schitzo-Cookie’s bokblogg; Snowflakes in the rain

Andra delar i serien

Dead Until Dark

Living Dead in Dallas (recension)

Club Dead

Dead to the World

Dead As a Doornail

Definitely Dead

All Together Dead

From Dead to Worse

Dead and Gone

Dead in the Family

Dead Reckoning

Deadlocked

Dead Ever After

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.