Corpus Delicti av Juli Zeh

Omslagsbild Corpus Delicti

Författare: Juli Zeh
Originaltitel: Corpus Delicti: Ein Prozess
Översättare: Christine Bredenkamp
Förlag: Weyler förlag (2010)
Antal sidor: 246 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

År 2058 lever människan i en hälsodiktatur. Det är längre bara önskvärt att medborgarna sköter sin hälsa, utan det är en plikt. Medborgarnas åsikter är inte särskilt viktiga, däremot är deras blodvärden det. Därför tvingas du logga ett visst antal kilometer på motionscykel, men även att rapportera om din sömn och ditt näringsintag. Mia Holl är en ung, begåvad forskare som nu är persona non grata. Hennes bror har anklagats för våldtäkt och tagit sitt liv, men det systemet egentligen lägger honom till last är att han har hävdat att han var oskyldig. Och att han har vägrat sköta sig och sin kropp. Mia anser att han är oskyldig och tvingas nu inför domstol försvara sin kärlek till brodern.

Jag var tillsammans med en brukare på biblioteket när jag fick syn på Corpus Delicti och plockade upp den för att läsa baksidestexten. Idén fascinerade mig. Ibland känns det inte alltför osökt att något sådant här skulle kunna hända. Ideligen dyker det ju upp nyheter om företag som vill påtvinga sina anställda obligatorisk träning för att öka deras produktivitet.

Corpus Delicti väcker frågan om vad som egentligen är hälsa. Enligt systemet, Metoden, i den här världen är hälsa inte enbart avsaknaden av sjukdomar, utan ett tillstånd av fullständigt fysiskt, andligt och socialt välmående. På detta vis motiveras en fullständig kontroll av medborgarna. Även om jag tycker att världen är fascinerande, skulle jag gärna ha gått in lite djupare i den.

Som det är nu rör sig Corpus Delicti mest i Mia Holls huvud. Hennes sorg efter brodern, början på ifrågasättande av metoden, konflikten med domstolen. Jag har svårt för den perfekta älskarinnan, ett slags inslag av magisk realism, som driver mycket av Mias förändring. Därtill har jag svårt för Juli Zehs prosa, som stundtals känns tillstyltad. Berättandet sker ofta genom dialog, som känns föga naturlig.

Corpus Delicti är en spännande idé, men utförandet brister. Jag blev lite besviken.

Betyg 3: Gillade den.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på Corpus Delicti av Juli Zeh

  1. Pingback: Månadsrapport: Augusti 2019 - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.