Dark Shadows

Bildkälla: Discshop.

Regissör: Tim Burton
Skådespelare: Johnny Depp, Eva Green, Michelle Pfeifer, Helena Bonham Carter
Produktionsår: 2012
Längd: 108 minuter

Finns att köpa hos till exempel CDON, Discshop eller Ginza.

Barnabas Collins är arvtagaren till ett fiskeimperium. Men när han försmår en häxa, förbannar hon honom till att bli en vampyr. Han blir begravd levande i tvåhundra år. När han väl blir befriad, beger han sig till sitt älskade Collinswood och finner det en gång så storslagna hemmet i ruiner. De ättlingar som fortfarande lever där tycks inte vara i mycket bättre skick själva.

För en tid sedan gick Dark Shadows på tv och jag lyckades då se de tjugo första minuterna av filmen. Jag sögs genast in i den. Dark Shadows är genast igenkännlig som en Tim Burton film med färgskalan och kameravinklar, och det börjar ruskigt bra. Riktigt atmosfäriskt med en snygg vink till de gamla klassiska filmmonstren. För visst ligger det något av Nosferatu över Barnabas?

Kvalitén håller i sig över en stor del av filmen. Det blir många skratt när Barnabas möter det moderna samhället med bilar och tv-apparater. Inte är det lätt att vänja sig vid sådana saker. Sedan handlar ju en stor del av Dark Shadows om att familjen ska återuppta sitt imperium och jag tycker upp de relationer som uppstår mellan de olika familjemedlemmarna och Barnabas.

Dessvärre upplever jag att Dark Shadows hade mer potential än vad den levererade. Jag har inte sett tv-serien som den är baserad på och ibland kändes det som om de förlitade sig lite väl mycket på den för att göra saker och ting förstådda för tittaren. Många av karaktärerna förblev underutvecklade, särskilt Victoria Winters som blev väldigt platt. Men även Elisabeth, David och Carolyn kunde gått ha fått utvecklas lite till.

Eva Green, som spelar den försmådda häxan Angelique, måste få en eloge för att hon är så himla bra på att vara läskig. Men sorgligt nog upplever jag att det finns en obalans i Dark Shadows mellan de lättare humoristiska inslagen och den mer bloddrypande skräck som dyker upp. De skär sig och känns inte som om de faller sig väl tillsammans.

Värst av allt är nog slutet, som förstör mycket. Dark Shadows imploderade mot slutet med vändningar som kändes tagna ur tomma luften, bara avsedda att fylla ut eller fungera som nödlösningar. Det är nog ett av de värsta slut som en i övrigt bra film kunde ha fått.

Dark Shadows är en humoristisk film som börjar väldigt starkt och atmosfäriskt, men som sedan dalar i kvalitén.