De mörkermärkta av Mattias Leivinger och Johannes Pinter

Författare: Mattias Leivinger och Johannes Pinter
Serie: De mörkermärkta, #1
Förlag: Piratförlaget (2017)
Antal sidor: 407 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

I ett vårkallt Stockholm sker en serie mord som inte tycks ha något samband med varandra. En alkoholiserad före detta psykolog. En sömnlös taxichaufför. En psykiskt sjuk kvinna. Fallen hamnar på polisinspektör Iris Riverdahls bord, som är den enda som ser sambanden mellan dem. Mördaren känns gåtfull, undflyende, och hans motiv och metoder är höjda i dunkel. Bakom honom anas en ansiktslös ondska bortom alla begrepp. Sakta inser hon att morden har kopplingar till det förflutna, även hennes eget. Samtidigt samlas en krets människor för att bekräfta det som de redan har anat: det förflutnas skugga har kommit ikapp dem och är här för att förgöra dem, de mörkermärkta.

När jag fick förfrågan från Piratförlaget ifall jag ville läsa De mörkermärkta så kände jag en viss tvekan. Deckare brukar inte vara min grej, inte ens när det blandas in övernaturligt. Men eftersom jag har läst båda författarna tidigare så gav jag ändå boken en chans.

Till en början känns det som om De mörkermärkta infriar mina värsta farhågor. Det känns som en typisk svensk deckare: det lite mörka, det lite råa, med en trasig polis i huvudrollen som plågas av sitt förflutna. Inte riktigt min grej, så att säga.

Men någonstans vänder det hela och jag sugs in i De mörkermärkta, känner hela tiden att jag vill återvända och läsa lite till. När lästiden inte räcker till blir jag frustrerad för jag vill veta vad som ska hända härnäst. De övernaturliga elementen vävs skickligt in i deckarmallen och bildar en oemotståndlig helhet. Mysteriet med det förflutna och vem mördaren är, vad hans syfte är, blir olidligt spännande vartefter boken lider. Jag överraskas av att jag gillar det här. Gillar det riktigt mycket.

Språket i De mörkermärkta är utan krusiduller, men tilltalande och passar väl till berättelsen. Beskrivningarna är målande och bygger upp stämningen effektivt. Karaktärsgalleriet är vältecknat och spännande. Jag blir nyfiken på i stort sett varenda karaktär som introduceras. Frågor väcks, besvaras eller lämnas till att besvaras i nästa del av trilogin. En bok som jag redan nu måste säga att jag ser fram emot att läsa.

De mörkermärkta gifter deckar- och skräckgenren på ett skickligt vis, och är en lovande start på en trilogi.