Författare: Carrie Ryan Originaltitel: The Forest of Hands and Teeth Översättning: Lisbet Holst Serie: De oheliga, #1 Förlag: Styxx fantasy (2011) Antal sidor: 333 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
Marys by ligger isolerad mitt ute i skogen, omgärdad av ett stängsel som är deras enda barriär mot De vassa tändernas skog och de oheliga. De oheliga hungrar ständigt efter människokött. Byn har levt sitt liv i enlighet med enkla regler i generationer: gör din plikt och lyd Systerskapet. Men Mary kan inte hjälpa att hon drömmer om världen som finns där utanför stängslet, om havet som hon bara har hört talas om och sett på bild. En dag bryter de oheliga genom stängslet och utplånar på några minuter stora delar av byn. Mary flyr ut i skogen och tvingas gör flera viktiga val i kampen för sin överlevnad.
Jag tror det var ungefär när jag började bokblogga som Carrie Ryans trilogi De oheliga hade sin storhetsperiod. Handlingen lät lockande, men jag trodde inte att zombier var något för mig. När jag förra året läste en novell av henne som utspelade sig i samma universum fängslades jag av hennes sätt att skriva och jag köpte hela trilogin på årets bokrea. Jag kunde knappt bärga mig innan jag satte tänderna (pun not intended) i De vassa tändernas skog.
Det första som slår mig med De vassa tändernas skog är stämningen. Isolationen. De rigida regler som styr samhället där du måste fullfölja din roll som Systerskapet väljer åt dig, eller riskera att lämnas utanför staketet till De oheliga. Jag kan riktigt höra zombiernas jämmer och hur de försöker forcera staket.
Entré Mary. En lite drömmande flicka som i inledningen av De vassa tändernas skog är helt förtrollad av sin mammas berättelser om tiden innan återkomsten, men framförallt berättelsen om havet. Havet, som hon aldrig har sett, men älskar något vansinnigt passionerat. Överlag känns det som om De vassa tändernas skog är hennes långsamma glidning ned i vanvettet, drabbad av alla förluster som hon måste utstå och hennes enorma längtan efter havet.
Att De vassa tändernas skog är en debut märks kanske främst i hur karaktärerna gestaltas. Mary är den som får mest kött på benen och ändå blir hennes agerande stundtals svårt att hänga med i. Hon kastas mellan ytterligheter och hennes känslor för de andra karaktärerna förblir ytliga. Det är inte riktigt ett bra tecken när jag bryr mig mer om ifall hunden överlever än någon av människorna.
Men samtidigt lyckas Ryan fånga gruppens sönderfall på ett övertygande sätt. Hotet kommer egentligen inte så mycket från de Oheliga som från att olika personligheter kommer på kant och att alla har sina egna önskemål. Karaktärerna är fyllda med mänskliga fel. Det blir stundtals olidligt spännande och jag sträckläser verkligen denna debut.
De vassa tändernas skog är en spännande, stämningsfull debut som får mig att sluta mig till att ja, zombier kan faktiskt mycket väl vara min grej.
Andra bokbloggare om De vassa tändernas skog
Beroende av böcker; Bokhora; Bokmalande; Bokpotaten; Fiktiviteter; Fridas bokhylla; Mest Lenas godsaker; Sagan om sagorna; Tonårsboken
Andra böcker i serien
De vassa tändernas skog
De dödas strand (recension)
Den mörka staden (recension)
Jag trodde inte heller att zombier kunde vara min grej innan jag läste denna serie, som jag för övrigt tokgillade. Började till och med kika på Walking dead efter att jag läst denna och är nu fast i den tv-serien 🙂
Jag har tittat på Walking Dead, men insåg att det inte alls var min grej. Överlag verkar jag ha svårt för zombies på tv.
Åh tack för en jättebra recension! Jag har också varit lockad av denna länge. Sen är jag ju ett fan av zombies också ^^ Måste se till att skaffa den. Älskar titeln också och framsidan 🙂
Jag tycker också väldigt mycket om omslaget. Det var väl det som fångade min uppmärksamhet från början 🙂 Och de svarta sidkanterna sedan. Styxx böcker är för snygga!
Jaha ja, kanske får kika på denna ändå då 🙂
Gör det 😉
Hallå bryr en sig inte ändå typ alltid mest om hunden? Mvh älskar hundar 🙂
Jo, det är väl lite så. Jag har extremt svårt för när de tar livet av djur på tv/film/i bok. Men det som stack ut här var att jag inte alls brydde mig om någon av människorna klarade sig, bara Argo klarade livhanken.
Har upptäckt i år att zombies faktiskt kan vara något för mig, har blivit en hel hög med zombieböcker redan. Får kolla upp den här 🙂
Kul 🙂 Jag ska läsa den här trilogin och Världskrig Z, som är det jag har hemma. Sedan får vi se om jag tänker utforska genren vidare.
Åh och jag gillade verkligen inte den här. Jag hade sådana problem med huvudpersonens snörvlande, krypande och ropande på Travis sida efter sida. Tillräckligt fängslad dock för att läsa fortsättningen och de två andra böckerna gillade jag bättre.
Det är lustigt hur olika en kan tolka saker och ting. Jag upplevde det som att Mary var mer intresserad av att ta sig till havet än av Travis egentligen.
Den här måste jag läsa 🙂 Tror den står här hemma någonstans..
Jag tyckte riktigt bra om den 🙂
Pingback: De dödas strand av Carrie Ryan - C.R.M. Nilsson
Pingback: Den mörka staden av Carrie Ryan - C.R.M. Nilsson