Betyg: ☆☆
Författare: Nanna Johansson
Förlag: Mix förlag (2013)
Antal sidor: 13 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Exempel på var den kan köpas i olika format
E-bok | Adlibris, Bokus, CDON
Jag har nyligen blivit med läsplatta och då följde det med lite olika titlar med den. Däribland Nanna Johanssons korta novell Det är nog dags nu, som jag invigde plattan med. Johansson är en serietecknare jag har varit nyfiken på och jag har spanat in hennes Välkommen till din psykos sedan den kom ut. Att smaka på hennes författarskap med denna novell kändes som en bra idé.
Den namnlösa berättaren är förälskad i sin bästa vän. För hans skull flyttade hon till Malmö. Men istället för att vänskapen skulle övergå i romans, får hon bevittna honom förälska sig i en annan tjej. Telefonsamtalen och sms:en sinar. Han försvinner sakta ur hennes liv. Hon upptäcker snart att hon är sin bästa väns nästbästa vän.
Trots att det är en så kort novell har Det är nog dags nu riktigt snurrat till det i skallen på mig. Den efterlämnar en känsla av obehag hos mig, som får mig att läsa den två gånger för att försöka komma underfund med dess syfte. Är det humor? Är det allvar? Ska jag känna sympati för huvudpersonen eller är det meningen att jag ska tycka så illa om henne som jag gör?
Inledningsvis känner jag sympati med henne. Jag tror alla har erfarenhet av att vara olyckligt kär i någon och sedan se dem bli förälskad i någon annan. Det dåliga självförtroende som drabbar en när en jämför sig med denna person och bara tycker att en själv är klumpig och inte lika värdig som den andra personen.
Men en stor del av huvudpersonens beteende i Det är nog dags nu vänder snart sympati till obehag. Att plocka ihop sitt pick och pack och flytta till en stad för att följa efter en person du inte ens är ihop med till en annan stad, ja, lite skumt. Att pressa rumpan mot någon som sover för att få den att jucka mot dig är rätt så läskigt. Att skicka kryptiska sms om hur dåligt du mår, utan att vilja tala klarspråk, upplever jag som ett skapligt manipulativt beteende och det fick mig att känna obehag. Nej, jag är nog inte riktigt på det klara med hur jag upplevde den här novellen.
Det är nog dags nu är en kort novell som lämnar en dov obehagskänsla efter sig.
