Författare: Majgull Axelsson Förlag: Brombergs (2017) Antal sidor: 363 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
Märit är på väg ”hem” till Norrköping för att fira sin sjuttioårsdag tillsammans med sin tvillingbror, när hon oväntat stiger av tåget i Lund. Här har hon inte satt sin fot på över femtio år. Det var hit hennes bror fördes. Tok-Lars. Vidundret. Haltelyttelasse. Det var här han gick under. Tillsammans med Den Andra, rösten av tvillingsystern som aldrig fick leva, tvingas hon minnas vad som hände för alla dessa år sedan, under sextiotalet när folkhemmet blomstrade. Hur det kom sig att Lars hamnade i en massgrav. Vad var det egentligen som hände för alla dessa år sedan? Och vem bär egentligen skulden?
Jag heter inte Miriam är en fruktansvärt stark läsupplevelse och min första bekantskap med Majgull Axelssons författarskap. Det är oundvikligt att jag jämför, och till en början står Ditt liv och mitt sig slätt mot den. Det tar tid att komma in i den och jag har svårt för Den Andra. Men så kommer det. Det där som Axelsson gör så bra. Hur hemligheterna sakta nystas upp och suger in läsaren. De trasiga familjerelationerna och tystnaden som kväver. Klumpen i magen växer sig allt större och efteråt är jag helt tagen.
I sina senaste böcker känns det som om Axelsson försöker göra upp med delar av det svenska förflutna som vi försöker glömma, prydligt sopa under mattan. I Ditt liv och mitt handlar det om behandlingen av personer med utvecklingsstörning under folkhemstiden. Jag kände till sockerexperimentet, som ledde fram till vår moderna tandvård, men Vipeholm och den verkligheten kände jag bara ytligt till. En fasa som Axelsson alltför skickligt målar upp med sina ord. Det här är en författare som skriver bedrägligt enkelt, på ett sätt som suger in läsaren, men som behandlar de stora och tunga ämnen som hon väljer att skriva om med yttersta respekt. Det går inte att värja sig. Det går inte att slå igen boken opåverkad.
Ditt liv och mitt är som ett slag i solarplexus. Läs den för att vi aldrig ska glömma.
Pingback: Månadsrapport: Februari 2018 - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson