Författare: Yang Erche Namu och Christine Mathieu
Originaltitel: Leaving Mother Like
Översättare: Ritva Olofsson
Förlag: Bra Böcker (2004)
Antal sidor: 288 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
I södra Kinas mest avlägsna trakter, ligger en plats som kallas för Döttrarnas rike. Där, vid Lugosjöns stränder, har Mosofolket bott i generationer. Deras samhälle styrs av kvinnor. Något ord för ”pappa” eller ”äktenskap” existerar inte och varje hushåll styrs av en matriark. Döttrar värderas högre än söner och egendomen ärvs från mor till dotter. Det är i detta samhälle som Yang Erche Namu växer upp. Som liten flicka vallar hon jakar på Himalayas sluttningar. Som seden är, ska hon alltid bo på samma plats och dö i huset hon föddes i. Men ödet ville annorlunda. Erche Namu har en underbar sångröst och en vilja av stål. Den får henne att bryta upp och mot alla odds blir antagen vid Shanghais musikkonservatorium. Det blir avsparken för en fantastisk karriär som sångerska och ungdomsidol.
Till juni skulle vi i min bokcirkel läsa en bok som utspelar sig i ett matriarkaliskt samhälle. Mosofolket anges ofta som ett av de få matriarkaliska samhällen som existerar, även om medförfattaren till Döttrarnas rike och antropologen Christine Mathieu snarare vill hävda att det rör sig om ett matrilinjärt samhälle. För en herrans massa år sedan läste jag den här, och övervägde att lägga fram den som förslag denna gång. Istället lade jag fram Circe som förslag och en kamrat denna, som vann lottningen.
Mosofolket är fascinerande. Samhällsstrukturen är så vitt skild från det mesta andra man läser om, med kvinnornas fria sexualitet och det vandrande äktenskap som de praktiserar. Döttrarnas rike ger en fascinerande inblick i hur det kan vara att växa upp här, även om varken Erche Namu eller hennes mor kan anses vara typexempel på mosobor. De bryter båda mot de normer som råder i samhället. Erche Namu anklagas dessutom ofta för att exotifiera och försöka pengar på sin bakgrund.
För att tillhöra den här genren, en biografi över en sångerska, är Döttrarnas rike ovanligt välskriven. Balansen mellan Erche Namus uppväxtskildring och Mathieus antropologiska inslag gifter sig väl. Det leder till en fängslande berättelse om en flickans uppväxt och det mod som krävs för att bryta sig bort från allt som hon tidigare har känt.
Döttrarnas rike är en spännande uppväxtskildring som ger en inblick i ett ovanligt och, för oss utomstående, annorlunda samhälle.
