Författare: Stefan Arvidsson
Förlag: Nordic Academic Press (2007)
Antal sidor: 251 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Förutom de bibliska historierna finns det ingen berättelse som i norra Europa har återberättats så mycket som sagan om den fornnordiske hjälten Sigurd Fafnesbane. I nordiska, tyska och engelska språkområden har sådan berättelser ideligen spelats upp för befolkningen i musik, konst och drama. I modern tid är det inte minst legendernas sensmoral om girighet som har lockat författare och konstnärer. I Draksjukan belyser religionshistorikern Stefan Arvidsson Tolkiens, Wagners och de Vriers sätt att arbeta med gamla myter. Efter en utförlig inledning om hur myten fungerar intellektuellt, symboliskt, socialt och retoriskt, tolkar Arvidsson dessa tre ”kompositörers” texter. Ett återkommande tema i boken är de förändrade villkoren som råder i det moderna, borgerliga samhället för kulturarbetaren som arbetar med myter i text och bild.
Jag köpte Draksjukan när jag fortfarande gick i gymnasiet, på Myrorna. Mamma avrådde mig från köpet. Med tanke på hur länge den har stått har stått i bokhyllan kanske hon hade rätt. Jag tror dessutom att jag skulle ha gillat boken bättre om den hade en litteraturvetenskaplig ansats, men Stefan Arvidsson är docent i religionsvetenskap. Som med de flesta vetenskapliga verk börjar den med en teoretisk ansats, vilket i det här fallet rör mytens roll i samhället och vad som skiljer det från sagor och sägner. Vad gör en myt till en myt? Detta låter som om det skulle vara riktigt intressant, men är dessvärre inte det.
Verkligt intressant blir inte Draksjukan förrän vi kommer till de två kapitel som rör Wagner och Tolkien. Här knyter Arvidsson elegant ihop teori och analys på ett sätt som är verkligt spännande. Jag är inte särskilt bekant med Wagners opera, men det är fascinerande att läsa om det stora inflytande den fick och på det sätt som den kan klassas som en modern myt som fick reell påverkan på samhället. Å andra sidan fick inte Tolkiens verk samma genomslagskraft. Likheterna och skillnaderna mellan dem, trots samma inspirationskälla, är verkligt spännande.
Draksjukan var kanske inte fullt så spännande som jag hade väntat mig, men det fanns ändå riktigt spännande material i den.