Drömmen runt hörnet av Lucy Dillon

Omslagsbild Drömmen runt hörnet av Lucy Dillon

Författare: Lucy Dillon
Originaltitel: Where the Light Gets In
Översättare: Anna Björkhem
Förlag: Bonnier Pocket (2019)
Antal sidor: 428 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Lorna har arbetat som volontär på ett hospice ett tag. Få personer har berört henne så mycket som Betty. Av henne har Lorna lärt sig att mod är något man sätter på sig som rött läppstift, trots att paniken bultar i bröstet. Efter Bettys bortgång finner Lorna att hon plötsligt är matte åt Bettys ängsliga tax. Med det mod som Betty har utgjutit i henne, bestämmer sig Lorna för att köpa ett galleri och återvända till sitt barndoms Longhamptom. Hon har alltid sörjt att hon själv inte är kreativ – trots sin berömda konstnärsmor – men hon kan ju alltid sälja andras konst. Hon lär så småningom känna den egensinniga, äldre konstnären Joyce som även hon har ett och annat att lära Lorna. Samtidigt får Lornas syster problem i sin familj och en gammal ungdomskärlek stövlar in i Lornas liv igen.

Jag har läst en del böcker av Lucy Dillon vid det här laget. Drömmen runt hörnet är hennes åttonde bok på svenska och den sjunde jag läser. Men även om denna innehåller mycket av det som är Dillons signum: den mysiga, idylliska småstaden Longhampton, hundarna och nystarten, så blir jag inte lika charmad som jag brukar bli.

Persongalleriet i Drömmen runt hörnet är inte lika välutvecklat som det brukar vara, vilket gör att en del av charmen uteblir. Lorna väcker inga större känslor hos mig som huvudperson och romansen mellan henne och hennes ungdomskärlek lämnar mig kall. De konflikter som blossar upp och sätter käppar i hjulet känns mest överdrivna. Kanske för att ingen av dessa två karaktärer får något större djup känns det helt enkelt inte trovärdigt.

Den bit av Drömmen runt hörnet som är mest intressant är relationen som uppstår mellan Lorna och den bestämda Joyce. Det är här en liten skymt av Dillons magi uppstår. Det finns en del intressant om kreativitet och förutbestämda idéer kring att hämta härifrån, plus en hjärtevärmande vänskap. Joyce är den mest tredimensionella av karaktärerna och den som jag upplever som mest intressant.

Annars känns Drömmen runt hörnet lite trött och oinspirerad, som om Lucy Dillon har börjat tröttna.

Betyg 3: Gillade den.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.