Författare: Alex Haridi och Cecilia Davidsson
Illustratör: Cecilia Heikkilä
Förlag: Bonnier Carlsen (2018)
Antal sidor: 96 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
I Sagor från Mumindalen tolkar Alex Haridi och Cecilia Davidsson tre av Tove Janssons berättelser om de små trollen som lever i Mumindalen. I första berättelsen, Den stora översvämningen, får vi veta hur Mumintrollen kom till Mumindalen och den strapatsrika färd genom den översvämmade skogen som ledde dem fram till sitt nya hem. I Hattifnattarnas ö tar familjens segeltur en oväntad vändning när de befinner sig på en ö med hattifnattar i hundratal. Avslutningsvis, i Den magiska hatten, ställer en upphittad hatt till med all möjlig oreda i Muminhuset medan en trollkarl vandrar omkring barhuvud på månen.
Jag köpte Sagor från Mumindalen på årets bokrea, med ett visst mått av besvikelse eftersom jag hade trott att det skulle vara Tove Janssons berättelser. Jag förstår inte riktigt den här förtjusningen i att omtolka klassiker för att nå en modernare publik, även om Haridi och Davidsson gör ett charmigt jobb med att omarbeta berättelserna till bilderboksformatet.
Även Cecilia Heikkiläs illustrationer bidrar till att göra Sagor från Mumindalen till en charmig upplevelse. Hon bjuder på en fin variation i illustrationer: från drömska färgbilder till stramare svartvita tuschteckningar. Även om stilen är hennes egen, är det en klar och tydlig hyllning till Janssons illustrationer.
Trots att Sagor från Mumindalen inte riktigt var vad jag ville ha, så måste jag säga att jag charmades snabbt. Berättelserna lämpar sig väl för högläsning tillsammans med partner eller barn.
