En komikers uppväxt

Betyg: ☆☆☆☆☆
Författare: Jonas Gardell
Förlag: Norstedts (1992 – exet jag läste är för övrigt inte det som porträtteras på bilden)
Antal sidor: 247 sidor

Köp den hos till exempel Adlibris eller Bokus.

Juha Lindström är tolv år. Han förvandlar sig själv till klassens clown för att bli älskad, men överraskas varje gång när Roliga Timmen är över och klasskamraterna bara gång. Vännen Jenny är hopplöst töntig, så hopplöst töntig att han ibland skäms över henne. Trots att hon är den enda som förstår honom, överger han henne kvickt när de tuffa killarna vill umgås med honom. Thomas Karsk med den galna tyska mamman blir även han Juhas vän, även om det inte är något Juha tänker erkänna högt för någon annan.

Det är andra gången jag läser Gardell och jag förälskar mig åter i hans språk. Sättet han leker med orden för att formulera meningar som överraskande slita ett skratt ur dig är häpnadsväckande. Om jag vore Boktjuven, skulle detta vara vad jag ville stjäla från Gardell: hans förmåga att med enkla meningar spela på dina hjärtesträngar och få dig att gråta eller skratta. Jag skrattar vid anekdoten om fjärrkontrollen som inte vill fungera och i framtiden kommer systerns fästman hitta den och fråga varför man inte har satt i batterier. Tjugo sidor senare kommer jag kämpa med gråten när Jenny beskriver hur inte känner sig som en människa, utan en lort som vill bli människa.

Just det som avslutar ovanstående stycke är något annat jag beundrar hos Gardell: hans förmåga att dra paralleller och göra liknelser. Bröderna Lejonhjärta dyker upp flera gånger då både Jenny och Juha drar paralleller till den. Sagor används som liknelser – de tre flopparna Bruse, till exempel, och senare liknas Juha, Thomas och Jenny vid Askungens styvsystrar som lemlästar sig själva för att få ned sina fötter i glasskon. Men glasskon var kanske inte avsedd för dem.

Väl påbörjad kunde jag inte lägga ned den annat än i korta stunder.