Författare: Edmund White Originaltitel: A Boy’s Own Story Översättning: Thomas Preis Serie: Edmundtrilogin, #1 Förlag: Modernista (2015) Antal sidor: 233 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
En pojkes egen historia är berättelsen om en icke namngiven pojkes uppväxt under 40- och 50-talet när han kommer till insikt om sin homosexualitet. Som femtonåring har han sex med en tolvårig kamrat, något som är mer av en troskyldig lek än uttryck för verkligt begär. Men ju mer medveten han blir om vad ordet ”homosexuell” innebär där de lever, desto mer fylls han av självhat. Han försöker sig på heterosexuell kärlek, buddhism och psykoanalys ju äldre han blir i ett försök att bli ”frisk.” För att passa in i den totalitära kultur som omger honom kommer han också ange en äldre lärare och älskare för skolmyndigheterna.
En pojkes egen historia räknas som en riktig HBT-klassiker. Berättelsen har vissa gemensamma drag med Edmund Whites eget liv, om jag förstår saken rätt, men han har vridit till och spetsat till händelserna så detta mer är en roman än en självbiografi. Jag köpte boken på bokrean tidigare i år och när jag läste Down under av Johan Ehn så blev jag påmind om den. Huvudpersonen Jim läser den och blir riktigt tagen av den.
Själv blir jag inte fullt så begeistrad i En pojkes egen historia. Språkligt är romanen fylld av ett unikt och bländande bildspråk. Formuleringarna gränsar på det poetiska, hypnotiska. Kanske är det språket som står i vägen för berättelsen. Den ej namngivna berättaren blir en avståndstagande figur, som inte släpper in läsaren. Som inte berörs av de händelser som drabbar honom. Kanske för att pojken känner sig isolerad från sin familj och sina jämlikar på grund av sin sexualitet.
Sexualitet i sig är märkligt skildrad i En pojkes egen historia. Pojkens förvirring manifesterar sig i att han stundtals önskar bli sin egen fars älskare, för att komma närmre en kylig och oengagerad man. Många av de sexuella fantasier som pojken beskriver känns märkliga och i närmast överdrivna. Som om det inte räckte med den internaliserade homofobin och psykologiska alienationen, utan lite kink måste blandas in för att göra boken intressant.
En pojkes egen historia är inte uppbyggd på ett linjärt, sammanhängande vis utan består av en samling händelser som har lite eller inget samband mellan varandra. Det saknas något av en röd tråd för att binda ihop det så att det inte känns som en samling anekdoter som svävar fritt.
Ändå är jag glad över att ha läst En pojkes egen historia. Det är ett intressant tidsdokument och en stundtals intensiv psykologisk skildring av hur det var att växa upp som homosexuell under denna riktigt konservativa tid.
Pingback: Månadsrapport: Augusti 2017 - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson