Författare: Simon Stålenhag Illustratör: Simon Stålenhag Förlag: Fria Ligan (2016) Antal sidor: 129 sidor Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket! Exempel på var den kan köpas i olika format Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Numera är Slingan nedlagd, vilket har fått livet att återgå till det normala. Men det förflutna låter sig inte glömmas så lätt. Landskapet översvämmas plötsligt av mörkt vatten som väller ut ur den underjordiska anläggningen. Genom klassrum och på skolgårdar sprids rykten om översvämningen och hur den har fört något med sig. Något mörkt.
Jag hade missat att Flodskörden var en direkt uppföljare till Ur varselklotet, vilket gjorde att jag läste dem i oordning och därmed förmodligen gick miste om något. Troligen hade jag gillat Flodskörden mer om jag läst den sist, då jag hade förstått den bäst. Som det var upplevde jag det som ett intressant nedslag i en barndom som är som så många andra, men där oförklarliga händelser ständigt sker. Där övergivna robotar återfinns i det grå 90-talets landskap, där industrierna flyr småstäderna och leder till hög arbetslöshet. Där dinosaurier dyker upp i det vardagliga, där huvudpersonen brottas med allt som en ung person gör när den växer upp. Och just den här blandningen av det vardagliga och det mystiska gör Simon Stålenhag så himla bra.
Vad ska jag sedan säga om konsten i Flodskörden? Även i denna bok sker berättandet i växelverkan mellan text och bild, även om det inte är lika tydligt kopplat som i Passagen. Färgerna är inledningsvis dämpade, men blir klarare fram emot slutet. Detaljrikedomen är stor, allt från dinosauriernas fjäderdräkter till de märkliga vagabondernas kostymer. Mitt i det realistiskt målade landskapet dyker det upp fantasieggande robotar, ofta övergivna av sina skapare och vilsna utan syfte. Det finns en melankoli i bild och text som jag tycker är tilltalande.
Även om jag inte blir lika förtjust i Flodskörden som Passagen, så tycker jag mycket om denna lågmälda, fantasieggande barndomsskildring.
Måste läsa mer av honom! Passagen var ju underbar 🙂
Läs bara böckerna i ordning, så går det nog bra 🙂 Jag önskar att jag hade läst Ur varselklotet först!
Pingback: Ur varselklotet av Simon Stålenhag - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson
Pingback: Månadsrapport: April 2018 - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson
Pingback: Labyrinten av Simon Stålenhag - C. R. M. NilssonC. R. M. Nilsson