Författare: Simon Stålenhag Illustratör: Simon Stålenhag Förlag: Fria ligan (2017) Antal sidor: 143 sidor Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket! Exempel på var den kan köpas i olika format Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Året är 1997. En tonåring är på rymmen genom ett ödelagt USA. Hennes enda sällskap är en liten, gul robot. Längs vägarna reser sig vraken efter enorma krigsdrönare tillsammans med skräpet från ett högteknologiskt konsumtionssamhälle i förfall. Flickan och robotens mål är kusten, men ju närmre de kommer desto snabbare faller världen samman. Det vore som om civilisationens ihåliga kärna till slut har kollapsat bortom horisonten.
Det var väldigt nära att jag missade Passagen. Hade inte Vargnatts bokhylla råkat nämna den, så hade nog Fria Ligans mejl blivit liggande obesvarat. Tur är väl det att jag svarade på det där mejlet, därför att det här är en läsupplevelse jag inte hade velat vara utan.
Passagen inger en lyxig känsla med sitt stora format och färgbilder i högupplösning. Simon Stålenhag har både författat text och illustrerat boken. Textstyckena är korta, fragmentarisk, och berättar historien i växelverkan med bilderna. Samhället som målas upp är fascinerande med teknologin som så sakteligen tar över människors liv tills det samhället dukar under. Genom hjälmar kan människan fly den grå vardagen, men det blir allt svårare att ta sig tillbaka till verkligheten. Det är i resterna av detta samhälle som Michelle och roboten Skip tar sig fram.
Som sagt, en stor del av berättandet i Passagen sker genom bilderna. Det är mörka, otroliga bilder av märkliga maskiner och som tornar upp sig i de annars vanliga omgivningarna. Mellan raderna går det att läsa oerhört mycket. Det finns en ödesmättad laddning i både text och bilder som letar sig in i mig. Hur allting ligger till målas sakta upp och jag har svårt att lägga boken ifrån mig till dess att jag har läst sista sidan. Det är lågmält och obehagligt med en stämning som dröjer sig kvar.
Passagen är en lågmäld och otäck dystopi som verkligen biter sig fast i läsaren. Varvat med bilder och text så kommer du definitivt att få en säregen läsupplevelse.
Vad kul att du också tyckte om den! 😀
Inledningsvis hade jag lite svårt för den, men sedan sög den tag i mig 😀
Pingback: Flodskörden av Simon Stålenhag - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson