Författare: Simon Stålenhag Illustratör: Simon Stålenhag Förlag: Fria Ligan (2015) Antal sidor: 128 sidor Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket! Exempel på var den kan köpas i olika format Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Simon Stålenhag berättar om en uppväxt i maskinernas skugga på Mälaröarna. I en underjordisk anläggning finns Slingan, världens mest kraftfullaste accelerator. Det är ett projekt som ger många arbetstillfällen till ortens invånare, men som också skapar en del udda fenomen. Portaler mellan nutid och förflutet uppstår i skuggan partikelacceleratorns kosmiska påverkan. Det ryktas om att det vandrar dinosaurier i skogarna. Samtidigt forskas det på robotar och artificiell intelligens, av vilka vissa rymmer från anläggningen. Detta är vad som kommer att prägla en hel generation Mälaröbarns uppväxt.
I Ur varselklotet skriver Simon Stålenhag om ett Sverige som inte har existerat, men som om det har gjort det och som om det var något han själv har varit med om. Det är ett åttiotals-Sverige som känns igen, men befolkat av märkliga robotiska konstruktioner, dinosaurier och skrämmande oförklarliga händelser. Hade jag läst denna innan Flodskörden hade jag nog förstått den bättre och tyckt mycket mer om den.
Ur varselklotet är inte direkt en sammanhängande berättelse, utan gör små nedslag i olika barndomsminnen. Skärvor av händelser. Det är allt från resor till Härjedalen där landskapet präglas av två enorma maskiner till tvillingar som byter kropp med varandra utan att föräldrarna märker något. Jag tycker mycket om den här barndomsskildringen, hur det fantastiska blandas med det vardagliga.
Konstnärligt blandar Ur varselklotet storslagna, detaljerade målningar av de mystiska robotarna och landskapet med skisser av dinosaurier och maskiner. Det finns även artiklar om hur magnetismen som har revolutionerat transportindustrin. Överlag är detta en bok som fördjupar mytologin och bygger upp denna fascinerande värld.
Jag tycker mycket om den säregna barndomsskildring som Ur varselklotet är, blandningen av ett Sverige vi känner igen och ett Sverige som aldrig har funnits.
Pingback: Månadsrapport: April 2018 - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson