Författare: Elin Olofsson Förlag: Wahlström & Widstrand (2017) Antal sidor: 239 sidor Recensionsexemplar: Nej Exempel på var den kan köpas i olika format Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Det är september 1949. Uli Hartman har precis fått avsked från sin anställning hos fru Cederstam, efter att det har påtalats att det kanske inte är så lämpligt med en tyska i hushållet. När hon anländer till Krokoms tågstation har hon på sig kappan hon stal av frun och en bunt brev. Breven är författade av en viss Elsa Petterson, som lär finns i Krokom, och är adresserade till Ulis fästman Hansi. Hon ämnar söka rätt på Elsa för att få veta vad som egentligen fanns mellan henne och Hansi, som deserterade och dog i Norge under kriget. Samtidigt står Elsa Pettersson i lanthandeln där hon arbetar och packar varor åt kunderna. Hon grubblar över hur hon ska göra sig av med den stora hemlighet som hotar hela hennes tillvaro.
Elin Olofsson är en lågmäld författare. Det dramatiska sker inom karaktärerna och det blir aldrig himlastormande, utan stillsamt. Så även i Krokas. Här får vi möta två kvinnor som inte riktigt passar in i den rådande tidens ideal: Uli, som är alldeles för hämningslös och impulsiv, och Elsa Petterson, som är intresserad av affärer och reklam och skulle vilja ta över lanthandeln där de arbetar. Båda två är mycket olika, men den vänskap som uppstår dem emellan är finstämt skildrad.
Ändå blir jag inte lika såld på Krokas som jag blev på den tidigare Gånglåt. Kanske beror det på att det faktiskt är lite mer dramatik i denna bok, även om det dramatiska fortfarande ligger mest i relationerna karaktärerna sinsemellan och de svårigheter som finns med att vara annorlunda och ha hemligheter på landsbygd. Det är mycket om utanförskap. Elsa och Uli står båda utanför, men på olika vis. Språket är fint och avvägt, men tar mig inte lika mycket storm som i den tidigare boken.
Krokas är onekligen en stark berättelse om kvinnlig vänskap, utanförskap och hemligheter i efterkrigstidens Sverige, men jag blev inte lika tagen med storm som jag hade väntat mig.
Krokas har jag nog tänkt läsa så småningom.
Pingback: Krokas – Elin Olofsson – Eli läser och skriver