G – Gråt. En bok som lämnade dig i tårar.
Tårarna slutade inte strömma när du läst den här boken.
Det finns ju vissa böcker som gör fysiskt ont att läsa. Böcker som får mig att fulgråta som om hjärtat skulle brista.
En sådan bok är Sjukdomen av Jonas Gardell. Det är andra delen i trilogin Torka aldrig tårar utan handskar. I den här trilogin får vi följa en grupp unga män i Stockholm under 80-talet när de lever ut sina drömmar och när sin kärlekstörst. Rasmus har nyligen flyttat till staden, där han har träffat Paul, Lars-Åke och Seppo, Bengt och Benjamin. De har nu blivit som en liten hemmasnickrad familj. Men ett mörkt hot sänker sig över dem. Sjukdomen tränger sig in bland dem. En efter en insjuknar de. En efter en dör de.
Det rör sig om fiktiva karaktärer, men de blir så verkliga. Det fanns säkert unga män exakt som de här, som dog medan media och politiker vägrade erkänna vad det var som pågick. Vars anhöriga undrade om de skulle bränna morgonrocken de hade haft på sig eller som låtsades som om de inte fanns, eller att de bara hade dött i cancer. Som dog i stillhet och ensamhet för att de inte vill betunga någon med sin sjukdom. Jag blev förbannad och grät om vartannat.
Jonas Gardells trilogi om AIDS-krisen i Sverige borde vara obligatorisk läsning. Dels för att det är viktigt att vi inte glömmer, men också för att det är så förbannat skickligt skrivet.
Egentligen så är det förfärligt att jag fortfarande inte har läst de här böckerna. Speciellt som de har stått i hyllan i flera år. Jag sparade ju dem till en speciell utmaning, som inte längre finns 🙁 TV-serien har jag dock sett och den var inte mild mot tårkanalerna.
Och då har ju tv-serien skurit bort en hel del karaktärer som verkligen inte var milda mot gråtkanalerna. Det här är böcker som jag känner att jag vill läsa om ganska snart.
Jag har än så länge bara läst En komikers uppväxt av Jonas Gardell, och den gjorde så ont att läsa att jag liksom inte har orkat läsa något mer. Jag ska, för han är så himla bra, men jag har inte kommit dit än. Jag har hela Torka tårar-serien och första boken är till och med signerad (något slarvigt eftersom har egentligen inte hade tid med det efter sin föreställning, men gjorde det för publikens skull). Får se om 2018 blir året då jag läser Gardell igen. 🙂
Visst gör den ont, och då är Torka aldrig tårar utan handskar nästan värre. Men i trilogin om Juha tyckte jag att Jenny gjorde mest ont att läsa. En så tunn bok, men så fruktansvärd i innehållet.