Författare: Helen Macdonald
Originaltitel: H is for Hawk
Översättare: Meta Ottosson
Förlag: Brombergs (2016)
Antal sidor: 320 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Redan som barn drömde Helen Macdonald om att bli falkenerare. Intresset för rovfåglar delade hon med sin far och tillsammans lärde de sig det mesta om den medeltida konsten att tämja rovfåglar för jakt. Flera år sedan dör hennes far hastigt och oväntat. Helen håller nästan på att förgås av sorg och blir allt mer besatt av att tämja den vildaste och mest skrämmande av alla rovfåglar: duvhöken. För åttahundra pund köper hon höken Mabel, en mäktig och skräckinjagande varelse med outgrundliga ögon. Väl hemma i Cambridge fyller hon frysen med hökmat, stänger av mobiltelefonen och påbörjar en resa som hon inte har någon aning om vart den ska leda. Och medan fågeln långsamt blir alltmer tam, börjar Helen frigöra sig från sin sorg.
Jag läste H som i hök i december 2018, men av någon anledning har jag inte recenserat den på bloggen. Vilket är synd, därför att det är en bok som verkligen gjorde stort intryck på mig. Som tur var valdes den i min bokcirkel på temat ”ett bokomslag som fick mig att läsa boken”, vilket var anledningen till att jag själv läste den när det begav sig.
Vad jag riktigt älskar med H som i hök är att den är så många saker. Det är en betraktelse över vad sorg kan göra med oss och förlusten av en förälder. Det är en bok om hökar, naturen och hur den moderna människan har fjärmat sig från naturen. Men det är också en bok om författaren T. H. White och hans liv och skildringen av ett svunnet England som aldrig egentligen har funnits än i folkfantasin. Allt knyts samman av hökar.
Helen Macdonald skriver mycket öppenhjärtigt om sin sorg i H som i hök. De mindre hälsosamma vis hon använde för att hantera förlusten av sin älskade pappa. Hur relationen till Mabel hjälpte henne, samtidigt som hon höll på att förlora greppet om sig själv i höken. Rovfåglar är vackra, i mina ögon, men jag har aldrig drömt om att tämja dem. Att få göra den resan genom Macdonalds ord är både omtumlande och fantastiskt.
Samtidigt så skildrar Macdonald naturen i H som i hök på ett sätt som tar andan ur en. Förmodligen är det hennes sätt att skriva som får den osannolika blandningen av genrer och typ av historier att fungera så väl.
För H som i hök fungerar väl. Den kan mycket väl vara en av de bästa böcker jag har läst.
