Holidate

Poster för Holidate

Regissör: John Whitesell
Manus: Tiffany Paulsen
Skådespelare: Emma Roberts, Luke Bracey, Kristin Chenoweth
Produktionsår: 2020
Längd: 103 minuter

Sloane är den enda i sin familj som fortfarande är singel, vilket gör storhelgerna outhärdliga. När hennes moster föreslår att hon skaffar sig en holidate, ett kravlöst sällskap under storhelgerna, tycker hon först att idén är absurd. Men när hon träffar australiensaren Jackson, som också har tröttnat på storhelgerna som singel, bestämmer de sig för att bli varandras holidate. Under ett år träffas de vid varje storhelg, med dråpliga situationer som följd. Men inte kan väl äkta känslor växa fram ur deras kravlösa arrangemang?

När Netflix släppte trailern för Holidate tyckte jag att den verkade vara en söt, lite underhållande julfilm och lade till den på min lista. Snart började de dåliga recensionerna komma. Filmen tycks dela folk i två läger: vissa tycker att den är helt okej, medan andra tycker att det är den värsta julfilm de någonsin sett. Jag hamnar i kategorin: helt okej film. Kommer aldrig se om.

Grejen med Holidate är att jag tycker att både Emma Roberts och Luke Bracey gör rätt bra ifrån sig. De har trevlig kemi och kan leverera de få roliga repliker som finns i filmen. Sedan är det ju inte deras fel att manuset är… juvenilt. Det är verkligen inte min typ av humor. Och ibland blir det bisarra scener med så barnslig humor att de känns som klippta ur en annan film, därför att de helt enkelt inte hör ihop med tonen. En sådan scen är kring Halloween när Sloanes syster (porträtterad av Jessica Capshaw, som dessvärre inte får mycket att jobba med i filmen) råkar ge henne laxerande istället för tabletter mot halsbränna. Jag kände det som om jag hade råkat slå över till en annan kanal och hamnat i en annan film.

Sedan tycker jag lite synd om Kristin Chenoweth, som spelar den frisläppta mostern i Holidate. Hon har gått från att porträttera Glinda till att porträttera samma roll i varenda film eller tv-serie jag har sett henne i på senare år: en lätt alkoholiserad, utflippad person som är överdrivet sexuell.

Holidate är bitvis underhållande, men du kan nog hoppa över den här i jul utan att missa något.

Betyg 2: Den var okej!

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i film och tv och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

3 svar på Holidate

  1. Monika skriver:

    Såg den också, för ett tag sedan. Jag verkar ha tyckt att den var roligare än vad du tyckte, men nej, ingen film jag kommer att se igen.

  2. Pingback: Månadsrapport: December 2020 - C. R. M. NilssonC. R. M. Nilsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.